- I'm Sorry! Bönade jag ännu en gång till Taylor där vi satt i hennes hus. Jag märkte att hon suckade. Alltså! Var hon tvungen att komma in just då...! När vi, hånglade. Fast det kanske var lika bra. Jamenar, jag kan ju inte gilla båda samtidigt?

- Who was she? Jag var förvånad att hon äntligen sa något så jag fick först inte fram någo riktigt ord.

- Uhm, Just a girl I met in Sweden.

- Aha, so when you go out on tours you just go out and dating a new one!? Hon var upprörd, ordentligt rasande faktiskt.

 Jag lämnade huset fort, jag sprang. Var i hela helvete var Amy! Hon måste känna sig så förådd! Jag måste hitta henne nu! Första tanken slog mig, hotellet! Jag tog första bästa taxin dit. Hoppas hon var där..!

---

Nialls POV

Smart Niall. Jag beundrar dig verkligen och fasoneras över hur dum du kan vara ibland, eller är hela tiden. Det är inte förstag gången du gör bort dig idag Niall tänk på det. Utan typ tredje och klockan är bara 12. Okej nu får du sluta prata till dig själv i tredje person Niall, det uppfattas som konstigt, onormalt och helt över det naturliga. Men seriöst, hur lyckas jag alltid klanta till det när stunderna är som bäst? Men hon kanske inte gick iväg på grund av att jag svikit henne. En lite gnista av hopp tändes inom mig men slocknade ganska fort. Klart att det var på grund av mig hon rusade ut ur huset. Jag stod kvar på samma punkt som jag stått på under hela händelsen. Till och med skorna var kvar på fötterna. Jag stod kvar ytterligare en minut och bara stirrade på väggen framför mig utan att tänka på något speciellt. Sedan slog det mig vad jag måste göra. Jag måste prata med Olivia. Jag greppade jackan som jag hunnit hänga av mig och rusade sedan ut igenom dörren. killarna stirrade på mig men han inte möta deras blickar då jag hade fullt upp med att springa och samtidigt försöka komma på var Olivia tagit vägen. 

När jag sprungit runt i kvarteret ett tag utan att hitta henne så bestämde jag mig för att bara sätta mig ner och tänka strategiskt. Var skulle du åka om du blev sur på någon? Hem. Om du var i ett annat land? Hem. Om du inte hade så mycket pengar så du bara kunde sätta dig på ett plan och åka? Där jag bodde. Så klart, hon måste vara på hotellet. Jag gick med snabba steg tillbaka till huset och ropade på Louis. 

- Yeah, what is it mate? Svarade han ifrån köket.

-Drive me to Amy and Olivia´s hotel. Sa jag mer som en övertygelse än en fråga. Han kom ut från köket och började ta på sig sina skor. Jag var glad över att han inte strävade emot. Vi satte oss i bilen och han började köra mot hotellet. Bilresan tog inte mer än 10 minuter trots london trafiken och så fort bilen stannat gick jag med rask takt in till lobyn medan Louis stannade i bilen. Jag gick fram till receptionen och frågade efter Amy Hav. Jag fick ett nummer och en våning och började gå mot hissen. När jag stod utanför rummet knackade jag försiktigt. 

- Go away! Hörde jag Olivia ropa.

- It's me Niall, I know that you are really mad at me and I'm so, so, sorry and I just want you to know that I didn't mean to don't tell you I just thought that we had a great time and I didn't wanted to ruin it. Till min lättnad öppnade hon dörren.

- I'm not mad at you, I stormed out from the house 'cause I was worried, worried about Amy,but I find her here and now I’m trying to get her feeling better because your Harry friend did really hurt her. Sa hon och gav mig ett av de där leendena man kunde döda för. Jag tog ett långsamt steg framåt. För att sedan ge henne en lång efterlängtad kyss. Den blev mer intensivare och vi röde oss in i rummet för att slippa stå halvt ute i korridoren. Dörren stängeds bakom oss och jag fortsatte få henne att gå bakåt utan att släppa hennes läppar ifrån mina. Jag lutade henne mot väggen och precis innan vi hann ta av oss kläderna hörde vi en harkling bakom oss.

- Remember what you have said about sex Niall. And just to make it clear, you are not married yet. Sa Amy med ett halvt elakt flin på läpparna och gick ut igenom dörren jag nyss kommit in igenom. 

- How did she know? Frågade jag lätt anfådd efter den intensive kyssen.

- Haha, Niall have you already forgotten that we are directioners? 

- Oh, yeah, but don't listen to her. To be honest I'd just said that to make mum proud. Det var faktiskt sant. Mamma och pappa med för den delen var ganska djupt kristna, men jag hade inte precis hakat på det tåget. Det var alldeles för tråkigt och dess utom trodde jag inte på någon gubbe som skapade jorden och allt det där. Det är till och med vetenskapligt bevisat. Jag gav upp mina tankar om mamma och pappas tro och lät mina händer istället utforska Olivias kropp. Kyssarna blev allt mer intensiva och vi rördes oss från väggen till sägen. Vi såg den inte utan istället föll jag pladask med Olivia under mig. Hon rodnade antagligen men det var inget som syntes eftersom hennes kind var tryckt mot min. Jag kunde inte låta bli att tänka tanken att vi var helt ensamma och ingen skulle störa oss och tid det hade vi. Eller egentligen inte, hon skulle nog snart hem. Det var då det slog mig. Här ligger jag och ja, råhånglar med en person som jag träffat en gång innan och knappt känner. Det var en ganska läskig tanke men också sann. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Jag hade tydligen blivit kär i henne utan att känna henne så varför inte detta? Eller gick vi för fort fram? Fansen visste inte en om henne. Men ungefär där blev jag avbruten i mitt tänkande då hon råkade komma åt min ”sak” och lusten tog över helt. Jag råkade få ur mig ett stön och hon fnissade lite.

- You like it? Frågade hon lite retsamt, Jag bara tittade på henne och nickade långsamt.

- Take off your shirt, bad jag.

- No, if you want it off, you are going to be the one who take it off, sa hon bestämt. Jag tog tag I tröjkanten och drog den över huvudet på henne. Mina ögon fastnade lite på hennes bröst. Detta skulle bli en lång natt, eller rättare sagt dag...

---

Hemskt ledsen för sämst uppdatering!!!!!! 

Oj, oj där hettade det till... Som sagt sorry för dålig uppdatering. Men snart är det lov, YEEY. Vet dock inte hur mycket jag kan skriva då för jag ska till farmor och farfar och kommer hem efter nyår. Det beror på hur bra närverk farmor och farfar har men vi får hoppas på det bästa :D 

Tack så jätte mycket till er som fortfarandre kollar in då och då för att se om det har kommit något nytt kapitel! Det värmer verkligen och det har varit tråkigt att inte kunna skriva men nu hoppas i alla fall jag att vi är back on track och att denna ff ska ta vägen någonsans :)

 

Tidigare...

---

 
Nialls POV

Jag hade öppnat dörren och där hade Taylor swift stått. Jag hade såklart släppt in henne och sagt att Harry var där uppe. Jag hade inte tänkt på att Amy också var där. För jag hade sett efter bara några sekunder hur Taylor hade sprungit ner för trappan igen och bara rusat ut. Jag förstog ingenting då. Tätt efter kom också Harry springandes medan han ropade på henne. Jag hade inte förstått vad som hade hänt. Det ända jag tänkte på var att Harry och Taylor var liksom på G. Jag hade glömt bort Amy. Plötsligt hörde jag något bakom mig.

- Nice work Niall! Det var Zayn. Jag kunde inte uppfatta om rösten var ironisk eller inte. Zayn var väldigt snäll och varmhjärtad men ibland kunde han vara seriöst retsam!

- I didn't remeber that Amy was there... Because that was the reason why, right? svarade jag.
 Jag hörde suckar och jag vände mig om. Det var bara Zayn som stod där.

- Is this bad Zayn? Jag såg hur han log hopplöst mot mig. Det var ju inte meningen!

- What are you guys talking about? Det var Olivia som hade kommit in i rummet.

- Uhm.. Nothing..! Sa jag lite stressat. Jag såg hur Zayn gav mig en undrande blick. Men jag kunde inte låta Olivia veta ändå att jag sårat hennes bästis och Harry och Taylor..

- Okay! Hon log. Jag såg hur Zayn lämnade rummet med huvudet skakandes.

- You wanna go out and take a walk? Klämde jag sedan ur mig. Jag hade INTE lust att stanna kvar i rummet. Särskilt inte om Harry skulle komma tillbaka.

- Sure! Let's go! Hon log finurligt och jag klämde ut ett litet fejk leénde. Hon kände mig inte så väl än så hon anade inget om leéndet.
Jag klädde på mig en varmare jacka och skor, och hon med. Jag öppnade dörren och så började vi gå.

 

Jag låg här, ensam, lämnad. Varför hade Taylor blivit så arg? Och varför hade då Harry sprungit...? Jag tror jag grät. Men varför? Vi var ju inte äns ihop! FAst det var väl inte Harry & Taylor heller? Jag orkade inte bara. Jag behövde prata med Olivia. Nu. Jag ville inte se hemsk ut när jag hämtade henne så jag gick först till spegeln och fixade mig lite. Sen gick jag ner till vardags rummet där alla satt och såg på TV. Utom Olivia och Niall..

- Where's Olivia? Frågade jag lite försiktigt.

- She went out with Niall, I think they took a walk or something. Det var Zayn som svarade. Jag nickade sakta som svar. Jag gick tillbaka upp för trapporna. Eller mer sprang, och sen fortsatte jag in i badrummet och låste efter mig.Jag började skriva i min dagbok.

 

Jag suckade och gick ut ur badrummet. Jag gick in i rummet vi sovit i och packade mina saker i min lilla väska som jag hade haft med mig. Sen tog jag väskan och gick ner för trappan. Fast väldigttyst, jag ville inte att någon skulle märka mig. När jag väl kommit ut ur huset sedan så tog jag första bästa taxi till hotellet vi tidigare sovit på. Väl där så la jag mig på sängen, och somnade.

 

Jag och Niall hade gått en bra bit och vi höll varandra i handen. Jag log, jag var så lycklig! ALLT VAR PERFEKT! Jag borrade in mig i sidan på honom. Han skrockade till lite. Vi stannade upp och kysste varandra ett litet tag. Åhh. Livet var perfekt!

- Are you cold? Frågade han sedan.

- Yeah, kinda! Let's go home!

Vi började dra oss hemåt och efter en stund så klampade vi in i huset.

- HELLO! WE'RE HOME! Ropade jag. Jag hörde ljud från TV så jag gick in till rummet där TV:en var. Och som sagt. Där satt alla! Zayn, Liam, Louis, Harry.. Vänta lite... Harry var inte där! Och inte Amy heller! Antagligen var de uppe och gjorde något... Men jag var tvungen att berätta lite mer om Niall! Så jag gick uppför trapporna.

- Amy! Harry! I NEED TO TELL YOU SOMETHING! Ropade jag så högt jag kunde. Inget svar. Konstigt...! Jag kollade igenom ALLA rum. Och det tog ett tag men tillslut så hade jag kollat igenom alla. Men de var ingenstans! Jag gick då hopplöst tillbaka till TV:en.

- Do you guys know where Harry and Amy are? Sa jag. Jag såg hur Zayn kollade på Niall och Niall tittade ner i marken. Vad handlade det här om?

- Niall, you tell! Hörde jag hur Zayn sedan sa.
 Niall reste sig upp ur soffan och drog mig in i ett annat rum.

- Yeah it's kinda so that.. Började han.

- Yeah what? Vad var det här om!?

- You know Taylor Swift.. Jag nickade.

- She and Harry was about to... You know.. But then when he met Amy and he like, kinda you know... Like both of them. And know Taylor saw Harry With Amy. I didn't really know what they did but.. You can guess..

- Niall, when did this happen!?

- Like, exactly when we went out for a walk...

- And you didn't tell me!?

- Noo, I just...

- Excuse me. Jag lämnade huset fort, jag sprang. Var i hela helvete var Amy! Hon måste känna sig så förådd! Jag måste hitta henne nu! Första tanken slog mig, hotellet! Jag tog första bästa taxin dit. Hoppas hon var där..!

Här kommer del 19!  Ledsen att den ej kommit tidigare men jag trodde det inte hade gått så lång tid emellan! Men somsagt del 19 uppe nu! ;) Det blev en bild också, ursäktar för de dåliga färgerna och det röda på Harrys tröja men nytt program och inte så van så det fick bli så. Lovar att bättra mig (Ellen).

Jag hade vakande ganska tidigt av en konstig kännsla i magen. Var det inte något speciellt igår? Jag tog upp mobilen och kollade var det var för datum. 26 December. Fan, det var ju julafon igår!!! Hur kunde vi glömma det? Och jag som hade lovat att ringa Eleanor och köpt så fina klappar. Fast om de är lika dumma som vanligt så kanske man kan lura i dem att det är den 25:te idag. Som tur var så unde jag allas Iphone koder till och med Amys. Jag gick runt och ställde om dagen så den visade en dag innan. När alla mobiler och digitala kalendrar jag kunde finna i detta stora hus var omställda så bestämde jag mig för att våga gå in och kolla till Niall och Olivia. Det enda jag önskade just nu var att de hade kläder på sig. Jag öppnade försiktigt dörren och till min lycka så låg de, visser ligen han i hand, men Olivia hade en T-shirt på sig och Niall så inte så naken ut och antog att han hade åtminstonde kallsonger på sig. Jag gick fram till deras mobiler och ställde om de också som tur var hade inte Olivia någon kod så jag kom lätt in. När jag var klar så var klockan runt halv åtta och jag ställde mig för att fixa en god julfrukost. Det fick bli te, pepparkakor och våfflor. Jag menar vem vill inte ha ett par frasiga våfflor på julfontsmorgonen? Jag blande snabbt ihop en smet och hällde en lite del i järnet och skyndade sedan snabbt upp för trappa och gick in i min walk-in-closet där hade gömt allas klappar. Jag tog fram Harrys, Liams och Nialls innan jag kom ihåg våfflorna och rusade ner till köket igen. Jag lyfte på locket och de var precis gyllenbruna och krispiga. Jag la dem på en tallrik, hällde i lite mer smet och sprang sedan upp för trappan. Jag tog fram Zayns också och gick sedan på tomtejakt och la ut alla julklappar. Det förvånade mig att de forfarande sov med tanke på hur mycket jag dundrat runt i huset. Jag sprang ännu en gång ner för trappan och fixade våfflorna. Men denna gången stannade jag och dukade istället. Jag tog en snabb kik på klockan. 8:30. Eftersom vi2 hade ledigt så sov alla länge men inte helt oväntat så kom Liam in med ett stort leende på läpparna och ett paket i famnen. Det kändes bra att se honom le sådär äkta igen. Allt drama med Danielle hade gått honom på 2nerverna men när hon sen kom till oss när vi var i New York så återförenades Payzer igen.

"Thank you mate!" Sa han och hade antagligen ännu inte sätt att det stod våfflor på bordet. Han satte sig ner på stolen närmast honom och började öppna sitt paket när han plötsligt sniffade lite med näsan i luften.

"Oh Louis! Have you made waffles?! I LOVE YOU!" Han gav mig en puss på kinden och kramade om mig nästan så hårt att jag inte fick någon luft. Han var verkligen stark den killen. Jag torkade äcklat av pussen och sa att han inte behövde väcka alla andra men det var redan försent för rätt var det var så dundrade alla utom Zayn ner för trappan. Med Harry i täten.

"What is going on here?" Sa Niall trött. Men så fort han kände våfflorna så spärrades hans ögon upp och sprang sedan i full fart till köket med Olivia tätt bakom sig. 

"Merry christmas on you too!" Ropade jag efter dem båda. Harry tittade på mig några sekunder innan han sprang upp för trappan, antgligen för att kolla om tomten varit där. Jag log lite för mig själv och blev lite förvånad över hur bra min lilla tidsändring fungerade. Detta var faktiskt en av mina bästa idér.

 

Jag rusade upp för trappan. Äntligen var det jul, oj så mycket jag har längtat. Amy var precis bakom mig. Jag kom på att jag hade inte hade köpt något till henne. Men hur skulle jag veta att hon skulle komma? Vi hade ju träffts i förrgår på Louis födelsedag och på konserten. Så jag hade ju ingen chans att köpa bara kvällen innan julafont. Va? Vänta lite om det var den 24:de i förrgår så borde det vara 26:e idag. Jag tog upp min mobil och kollade datumet. 25 December 2012 klockan 8:47. Men jo eller va? nu är jag förvirrad är det den 25:e eller 26:e. Jag bestämde mig för att ringa mamma som jag alltid gjorde när jag stod inför svåra val.

"Hey my little boy! How are you?" 

"I'm good actually, but i have a question."

"Okay go on."

"Is it december 25th or December 26th today? i'm really confusted" Hon gav ifrån sig ett litet skratt men svarade sen.

"It's December 26th today Harold. How was your christmas eve?"

"Oh, em it was good I think but we kind of forget that it was christmas yesterday so that's why I called you, but I gotta go! The boys ae waiting." Jag sa ett snabbt hejdå och vände mig om mot Amy som stod percis bakom mig. Jag log lite över händelsen som inträffade igår natt. Jag tog ett steg framåt och bara tittade djupt in i hennes vackra ögon. Det var svårt att deffengera en färg till dem. Första gången vi sågs var de gröna, igår gråa och nu idag var de mer åt det blåa hållet. Jag lutade mig fram de få centimetrarna som var mellan oss. Vi kysstes länge och passionerat. Kyssen blev mer intensiv och jag bakade mot sängen. Jag snubblade och drog med mig henne i fallet. Som tur var landade vi mjukt på min säng. Vi låg och ja, hånglade ett rätt bra tag innan dörren for upp. Där stod ingen mindre än Taylor Swift...

---

Sorry for bad uppatering men har ett ganska kallt och sjukligt liv för tillfället så ska sova nu men hoppas att ni gillar det :)

 

Vi var nu inne på på slutet av titanic. Jag började konstigt nog inte gråta denna gången, jag vet inte om det var för att Olivia låg lutad mot min axel och att jag då kände mig så lugn. Eller att jag bara sett den för många gånger? Jag pussade Olivia på pannan och började leka lite med hennes hår i stället. Jag kollade upp på skärmen, jag skulle kunna gissa på att det var en halv timme kvar av filmen. Jag suckade djupt och försökte koncentrera mig på Olivia i stället. Hon var verkligen så vacker! Jag studerade henne nogrant där hon sov. Och på något sätt så verkade hon märka det för hon vaknade.

- Morning. viskade så inte de andra skulle bli störta, det var ju ändå inne i den sorgliga biten.
 Jag såg hur hon sträckte lite på sig och log mot mig. Hon formade ett "hi" med läpparna. Jag kysste henne mitt på munnen. Hennes kyssar alltså.... Helt underbara! Jag såg hur hon gäspade lite, antagligen var hon fortfarande trött.

- You wanna go and sleep? Viskade jag. Hon nickade. Jag började resa mig upp. Jag valde ändå att inte bära henne i armarna. För det verkade lite för mycket, dramatiskt? Hon verkade inte bry sig så mycket och vi lämnade rummet. Men det sista jag hörde var att Louis ropade något, jag tror det var något med att vi skulle ta det lugnt. Fast på ett retande sätt... Jag följde Olivia medan hon gick och satte sig på en gästsäng i ett annat litet rum. Den var ganska stor, så vi skulle dela. Jag såg hur hon började ta av sig kläderna och jag kunde inte låta bli att fastna med blicken.