16.Sleep over.
Tidigare...
JAG VAR IHOP MED NIALL HORAN! Han var min...
Amys POV
Amys POV
Jag öppnade sakta ögonen men stängde de snabbt igen på grund av det starka solljuset. wow det var sol, i London! Jag rullade runt till andra sidan och gick upp där så jag slapp solen i ögonen. Jag gick och tog på mig mjukis-byxor, ett linne och en huvtröja med dragkedia. Det kändes som om något saknades. Just det vart är Olivia? Jag kollade lite snabbt mot klockan. Oj! Var den redan halvt ett. Jag tog upp mobilen från golvet och drog ur laddaren.
- Hej det är Olivia, svarade en glad röst.
- um Hej vart är du?
- Oj så du är vaken nu? Haha nej men jag är hemma hos Niall, vi tänkte ha en film kväll med killarna sen vill du vara ned eller sitta hemma och rulla tummarna? Jag skrattade till lite av hennes ord val. Men det låter kul, plus att Harry är ju där.
- Ja det låter kul, men sprutorna?
- Just det, men om du vill kan jag komma hem och hjälpa dig nu? Och sen kan vi fixa det på toan eller nåt. Det lät som en bra idé. Jag sa hej då och la på. Efter tio minuter så kom hon hem.
- Så vad gjorde du och Niall?
- Typ planerde inför kvällen. På tal om det, vi ska fixa godis.
- Okej men spruta först.
~lite senare i affären~
-Vad ska vi ha för godis? frågade jag när vi stod vi hyllan.
- Titta! åh, de har algrens bilar!
- Va? här i England? Då måste vi ta det. Whatelse Olivia, sa jag och försökte härma Louis. Hon skrattade åt min dåliga imitation men svarade ändå.
- I don't know. På ren svengelska. Vi gick och betalade efter att plockat på oss lite allt möjligt och vi fick ett gott skratt när vi såg att de hade werther's original. (insidejoke...) Vi gick tillbaka till hotellet efter som affären bara låg runt hörnet.
I knew you were trouble med The vamps spelades på ganska hög volym men ändå inte för högt. Vi gick runt och sjöng högt och falskt men ändå. vi väntade på att Harry skulle komma och hämta oss. Det plingade till i min mobil, jag tog upp den och kollade vad det stod i smset.
Hey beautifiul, I'm at the outside of the hotel right now :) <3
Jag log lite fånigt åt det han skrivit och sa åt Olivia att komma med väskorna medan jag drog på mig mina skor. Vi tog hissen ner till Lobyn och mycket riktigt där stod han med sina vackra lockar.
Olivias POV
Vi satt i bilen på väg till Louis och Eleanors hus som låg i utkanten av London. Han var den med det största huset med hela 6 rum! Vad han nu skulle ha allt dem till kan fundera över. Efter en liten stund så var vi framme vid ett stort vitt hus. Vi klev ut ur huset och en sjuk tanke slog mig. För två måndare sen så var jag bara en directioner som egnade hela min lediga tid till att salka desse fem killar som jag nu ska ha en sleepover med och är dessutom ihop med en av de. Det låter helt sjukt, det är helt sjukt. Harry öppnade dörren som om han bott där hela sitt liv men höll även upp den för mig och Amy. Vi gick in och blev direkt omfamnade i en stor gruppkram. Louis började sedan med att visa oss huset. Det var bara Amy, Jag och killarna efter som Eleanor var hemma hos sin familj och lika så Perrie. Han avslutade rundturen med att visa oss ett TV rum som var nästan som en biosalong fast mindre och det var soffor istället för stolar. Vi plockade fram det som vi tagit med oss och sedan kom det svåra beslutet. Vilken film skulle vi se? Det slutde med att efter som både Liam och Amy älskade Disney mer än allt annat så blev det hitta nemo sen skulle vi se Hungergame och sedan avsluta med Titanic. Vi satte oss i soffan medan Liam satte i filmen. Jag satt längst ut på vänstra sidan av den stora soffan med Niall på höger sidan. Om rykterna var sanna skulle Niall snart börja gråta. Mycket riktigt så hörde jag inte bara en snyftning från höger utan FYRA. Jag lutade mig fram för att se vilka det var. Okej jag visste redan att det var Amy och Niall men det visade sig att det var Harry pch Liam som grät också. Seriöt varför? Det är en animerad Disney film där det inte finns några olyckliga slut, helt värdelösa filmer men jag sa inget hög för jag vet att man ska passa sig när man snackar illa om Disney med Amy i närheten. Det var nog regel nummer ett att lära sig när man umgicks med Amy. Att om man kritiserar något som hon gillar så får man räkna med några nya blåmärken. Jag ¨åter vände till filmen och lutade mig lite mot Niall som sedan la sin arm runt mig. Det känndes väldigt tryggt. Jag blundade bara för en liten stund men det slutade med att jag somnade.
Sent, inte så långt och dåligt men men jag är trött och orkar helt enkelt inte så ni får ha en bra natt/morgon/dag eller när du/ni nu ser detta :)
Sent, inte så långt och dåligt men men jag är trött och orkar helt enkelt inte så ni får ha en bra natt/morgon/dag eller när du/ni nu ser detta :)
15. PERFEKT(?)
Tidigare...
Harrys POV...
jag böjde mig långsamt fram och gav henne en kyss mitt på munnen. Jag kände hennes varma och mjuka läppar mot mina. Detta var den bästa kyssen på länge.
Nialls POV
Jag satt brevid Olivia och nästan kände hennes kroppsvärme. Vi satt och kollade på några bilder och mest snackade lite. Men att sitta nära henne fick mig att rodna. Ja, det här var äkta kärlek! Jag tittade på henne och märkte att hon tittade tillbaka på mig. Jag sänkte huvudet för att jag skämdes så.
- Hey, look at me. Sa hon då. Jag tittade upp och märkte att våran ögonkontakt skulle leda till ännu en underbar kyss. Jag böjde mig sakta fram, man ville ju ändå inte förstöra något! Jag såg hur hon också lutade sig lite. Våra läppar möttes, ännu en gång. Jag njöt. Men även fast jag inte ville att denna stunden skulle ta slut så gjorde den det. Jag såg in i hennes ögon, hela dem log. Hela hon log. Vi satt så en stund och bara kollade på varandra. Men tillslut så avbröt något fan oss.
- Are you guys togheter!? OMG!!
- Are you guys togheter!? OMG!!
- Oh... Jag började klia mig i nacken, jag tänkte ju inte riktigt på att det faktikt var andra här också.. Och nu såg säkert alla bilder på twitter, facebook eller någon blogg. Jag kollade på Olivia, var hon sur? Nej, hon log. Och det fick mig bara att le ännu mer så jag svarade:
- I hope so! Jag kollade på Olivia och hon log nu ett ännu bredare leende. Allt var så perfekt!
Amys POV
En liten sida ur hennes dagbok samma kväll...
OMG! INTE FAN GIRLA! MEN HARRY STYLES HADE KYSST MIG! Åhh. Vilken underbar kyss! Han hade verkligen kysst mig rätt på munnen! Men, tänk om jag blir ihop med honom, kommer det att fungera? Jag menar jag kanske.. Dör... Med tanke på att jag har en livsfarlig sjukdom. Eller till och med två. Kan jag våga fästa mig vid Harry? Eller rättare sagt, vågar jag låta honom fästa sig vid mig? Vi kanske bättre passar som vänner? Han är nog mer som den storebror jag aldrig haft...
Harrys POV
Jag satt och spelade FIFA med Zayn, han var typ den ända som inte hade frågat vad jag gjorde med Amy utanför. Men jag svarade ärligt, att jag hade kysst henne. De andra hade frågat om det liksom blivit något mer också. Men jag svarade att jag inte visste, liksom. För det gjorde jag inte. Jag tror att jag är kär nu. För när jag såg henne komma in till det lilla rummet vi var i förut så kände jag hu rhela jag blev glad, det bubblade inte direkt i magen. Men jag blev superglad. Verkligen! Och kyssen kändes, så... Så äkta!
- Haha! I won! You owe me a soda from the fridge! Hörde jag plötsligt Zayn skrika.
- But... Okay.. Be right back! Jag suckade och började gå mot kylen. Haha, nu distraherade till och med tjejen mig från att pela FIFA. Joo nog är det lite kärlek i alla fall. Jag tog två läskburkar från kylen och gick tillbaka till Zayn. Jag satte mig bekvämt i soffan och öppnade en burk.
- Okay let's play another game! And now, don't play like a girl...
- EYY! I not playing like a girl!!
- Yeah, sure... Han hånflinade lite mot mig, jag räckte ut tungan som svar och tog kontrollen i stället, nu skulle jag i alla fall vinna!
Olivias POV
Jag satt och kollade twitter. Jaa, många bilder var det upplagda på Niall och mig. Även fast det inte hade varit så många inne i det lilla rummet... Men på något sätt så kände jag mig ändå väldigt glad! Jag menar, det är så sjukt. Och Niall hade sagt att han hoppades på att vi skulle bli ihop! Jag menar, min känsla nu gick inte att beskriva! Jag var så otroligt upprymd!! Jag var tvungen att messa Niall direkt!
"Hi! You know the thing you said before, earlier today. About if we where togheter. And you said hope so. I just wanted you to know that, I hope so to. So... Are we togheter? :) Xxx Olivia"
Jag skickade sms:et. Det kändes som en liten befrielse faktiskt! Joo, det var skönt att han fick veta! Jag kollade lite mer på en av många bilder på mig och Niall. Fast denna gången kollade jag mer på kommentarerna.
"Omg!! They are sooo cute togheter!! :DD" "What's here name?? :)))" "They are like made for each other!! <3"
Jag log. Mycket. Och när moilen vibrerade så nuddade mina mungipor öronen. Bokstavligt talat alltså!
"Hi Olivia!! So happy you text me! And all you said! And, we are totally togheter right now... Hehe, I maybe being little clingy... But I hope we can see each other another time when your still in London! How long do you stay? ;) Xxxx Nialler"
Jag bestämde mig för att svara på meddelandet i morgon, men gud. Jag såg säkert ut som ett fån med mina mungipor uppe vid öronen... Men WHO CARES!? Jag somnade så också, jag kommer ha kramp imorgon... Men vad gör det!? JAG VAR IHOP MED NIALL HORAN! Han var min....!
Såja! Nu är uppdatering igång som normalt igen, ungefär! Men här kommer del 15... Hope you liked it! :D
14. Backstage
- Olivia, is that you? Hans röst lät likadan. Lika söt och oskyldig. Jag sneglade på honom efter att ha tittat ner i marken. Han log brett. Och jag tittade då upp helt.
- Yup, I'ts me Niall. Olivia.
Nialls POV
Nialls POV
Vi satt som vi brukade göra på våra signeringar fast för omväxlingens skulle så var jag först. Det gladde mig att vi skulle få träffa yttligare några fans efter det här. När jag hade skrivit kankse ca 100 så tittade jag upp och sträckte lite på nacken och hejade på den som stod framför mig. Jag åter gick till skrivandet oh nu så tittade jag upp på kanske varanan person. När det hade gått en stund så skakade jag armen lite för att få lite blod i den. Jag började skriva igen. Jag tittade upp och där så jag ett par gröna ögon som var väldgt bekanta. Men det kunde väl inte vara eller?
- Olivia, is that you? sa jag glatt och granskade henne igen. Oh hon var så perfekt eller så perfet man kan bli. Sedan kom jag ihåg den lilla händelsen i paris och började rodna. Till min lättnad så svarade hon ganska fort.
-Yup, it's me Niall. Olivia. Oh, hennes vakra röst det var länge sedan jag hörde den. Vi hade ju skypat och lite så men efter som vi skulle släppa två album 2013 så hade inspelningarna börjat och det var mycket på jobbet plus att vi varit en del i USA så det har varit ganska mycket nu på sistonde. Till och med över julen så hade vi jobb. Jag ville verkligen åka till Mullingar men det fanns tyvärr inte tid men jag och killarna skulle fira jul tillsammans istället och det var inte så illa det heller. När jag tittade upp igen från mina tankar så var det första jag såg en hög med fler omslag som jag skulle signera. Jag höjde blicken yttligar och till min besvikelse så hade Olivia gått vidare. Jag vill såklart träffa henne igen och nu när du hade chansen att bjuda ut henne så sabbar du den. Smart Niall, smart. Jag åter gick till skrivandet igen och när det gått en halv timme till så var vi äntligen klara. Efter som signeringen var vid utgången så gick vi tillbaka bakom scenen och bytte om lite snabbt efter som det var backstage träff om ungefär en kvart. En kvart jo men det hinner jag dusch på tänkte jag och begav mig mot duschen. När jag var klar så gick jag ut och satte på mig de kläder som låg på golvet fram för mig. Jag gick ut till de andra och ganska snart så blev vi visade ett rum. Vi satte oss i soffan som stod lutad mot en vägg mitt emot dörren. Det blev tyst ett tag och men det var skönt att få vila öronen lite efter alla höga skrik. Det ända jag hoppades på nu var att Olivia skulle vara en av de tio som skulle komma vilken minut som helst. Men vad var oddsen? 1 på 1000 kanske.
Olivias POV
När vi kommit ut så forsatte vi mot bakdörren där man skulle samlas för backstage träffen. Det var som tur var minder kö där och vi var kanske de fjärde eller femte som hade kommit. Men det var väl bara tio stycken som fick komma med in och träffa dem igen. Efter att ha stått ute i kylan ett tag så kom en vakt och började kolla så att man hade biljeter och sedan blev man insläppta. Det gick ganska fort och efter som vi var så långt fram så kom vi snabbt in i värmen igen. Vi blev hänvisade til en dörr där alla skulle vänta en stund. Till slut så öppnades dörren och vi möttes av fem glada ansikten. Vi gick in i rummet och samtidigt reste sig de upp från soffan och började gå fram mot oss. De hade bildats en kö och efter som jag var så ouppmärksam så hamnde jag och Amy sist så klart. Det tog en stund och under tiden så utbytte Amy och jag några blickar. Jag vill kolla så hon mådde bra, med tanke på det som hände förut så ville jag vara på den säkra sidan. Till slut var det min tur att bbli omfamnad av först Liam, Louis, Zayn och sedan Niall. Han höll mig lite längre och gav mig en diskret kyss på kinden och viskade.
- I've missed you. Han backade, tittade på mig och log. Jag log tillbaka och var glad över att det som hände för en månad sen var som borta och det var inte ett dugg awkward mellan oss. Jag väntade på att få min Harry kram men när jag tittade bort mot honom så stod han fortfarande och kramades med Amy. Det såg ut som om de pratade om något. När jag hörde Amys snyftning så började jag bli lite orolig. Jag gick fram till de men precis när jag öppnat munnen för att fråga om allt var okej så hörde jag att Harry frågade om hon ville gå ut och ta lite luft. Hon nickade och följde med honom. Själv klart så kände jag mig ganska iggad men hon verkade lita på Harry så jag återvände den lilla fan skara som tittat på under hela händelsen.
- She just get upset and Harry as nice as he is followed her out for some little air. Gav jag som svar på deras undrande blickar. De nickade långsam men sedan började det roliga och vi gjorde lite lekar och tog lite kort. Visst kändes det lite tomt utan Harry och Amy men jag hade ju Niall och det märktes att han hade saknat mig. För han ville sitta bredvid mig hela tiden, men det hade jag dock inget emot.
Harrys POV
Jag kramade alla tjejer och till min lycka så var även Olivia och Amy där. När jag kom fram till Amy så omfamnade jag henne och viskade.
- How are you? Nej, det kanske var ett känsligt ämne, smart..
- Erm I actually don't know but I'm not at the hospital, sa hon och jag hörde hur hon försökte le.
- I'm so sorry. sa jag tyst
- You don't have to, sa hon och jag kände hur min axel började bli blöt. Fan, oh varför tog du upp det ämnet?! Jag så hur Olivia såg på oss i ögonvrån.
- Do you wanna go out and take some air? frågade jag henne. Hon nickde till svars och jag tog henne i hande och gick ut. Visst nu skulle det säkert skrivas om att Harry Styles hade en flickvän. Men jag orkade inte riktigt bry mig nu. Amy mådde dåigt och hon behövde någon. Jag var närmast fysiskt och därför följde jag med henne ut. Vi gick till den lilla balkongen som var vid våran louge (stav?). Vi satte oss och pratade lite och hon förklarade lite om hur medecineringen och sjukdome fungerade och efter det så kände jag mig lite klokare. Det känndes bra att hon litade på mig. Jag tror faktist att man kan vara kär även i en person som kan dö när som. Med det beslutat så böjde jag mig långsamt fram och gav henne en kyss mitt på munnen. Jag kände hennes varma och mjuka läppar mot mina. Detta var den bästa kyssen på länge.
Puss puss... Men lite sent men bättre det än inte alls. Inte så mycket att säga, ber om ursäkt för eventuella
gramatik och stav fel...
13. Konserten
Tidigare...
Vi gick ut och ställde oss och väntade på taxin som Amy hade beställt.
Amys POV
Vi satt i taxin och pratade lite;
- Det här kommer att bli så coolt!
- Jaa! Tänk så vi har längtat! Och nu är det äntligen dags..
- Och jag ska få träffa Niall!
- Och jag Harry..
Taxin stannade och chaffören gjorde en hand gest som visade att han ville ha pengar. Jag betalade honom och han nickade. Vi steg ur taxin. Jag kände snabbt hur jag blev väldigt nervös. Benen började skaka och händerna med. Men som tur så märkte Olivia det och hon tog min hand, och vi började samtidigt gå mot den evigt långa kön.
~Efter ca en halvimmes kö~
- Let me see your tickets. Sa äntligen en vakt.
- There you go! Sa jag glatt och gav honom biljetterna. Han nickade efter att ha inspekterat dem i någon sekund. Jag tackade och jag kände hur Olivias hand ännu en gång greppade min och hon drog in mig i den stora arenan.
Det var svårt att hitta platserna i början. Men det gick ändå ganska fort att hitta dem! Vi hade satt oss ner och lutat oss mot ryggstöden.
- Åh, äntligen! Det är nu det gäller Amy!
- Jag vet.. Nu gäller det.. Svarade jag Olivia. Jag tog upp en godispåse som jag hade haft på vägen hit också. Att det äns var något kvar förvånade mig men sak samma! Jag började smaska på en lakritsfisk och Olivia tittade lite hopplöst på mig.
-Vad?
- Du kunde inte bara hålla dig va? Sa hon sen medan hon hånflinade mot mig. Jag gjorde en grimas tillbaka.
Plötsligt så släcktes hela arenan ner. Nu var det dags...
En strålkastare hade tänts och Liam var på scenen. Han hade börjat sjunga. Tjejerna var som galna i publiken. De skrek och jublade. Man såg att han log. En till strålkastare tändes. Denna gången såg man Harry, åh vad han var stilig. Han började sjunga. Några tjejer började nu gråta. Nu såg man alla killarna. Killarna sjöng i stämmor, och alla i publiken gungade med i takt.
- HI LONDON! HOW ARE YOU TONIGHT? Hörde man Louis sen ropa efter låtens slut. Många tjejer svarade med skrikande halsar, och vi med.
- NEXT SONG TONIGHT WILL BE KISS YOU, SO HERE WE GO! Hörde man nu Liam säga, eller rättare sagt. Skrika. Låten startade och gud, jag som verkligen gillade den här låten!
We can go out any day any night
Baby I'll take you there take you there
Baby I'll take you there, there
Oh tell me tell me tell me how to turn your love on
You can get get anything that you want
Baby just shout it out shout it out
Baby just shout it out
And if you
You want me to
Lets make a move, yeah
So tell me girl if every time we
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
If you don't wanna take this slow
If you just wanna take me home
Let me say yeah a yeah a yeah yeah a yeah
And let me kiss you
Oh baby, baby don't you know you got what I need
Lookin' so good from your head to your feet
C'mon come over here over here
C'mon come over here yeah
Oh I just wanna show you off to all of my friends
Makin' them drool down their chiney chin chins
Baby be mine tonight, mine tonight
Baby be mine tonight yeah
And if you
You want me too
Lets make a move, yeah
So tell me girl if every time we
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
If you don't wanna take this slow
If you just wanna take me home
Let me say yeah a yeah a yeah yeah a yeah
And let me kiss you
Let me kiss you
Let me kiss you
Let me kiss you
Let me kiss you
Na na na na na na na na
Na na na na na na na na
Na na na na na na na na
Yeah so tell me girl if every time we
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
If you don't wanna take this slow
If you just wanna take me home
Let me say yeah a yeah a yeah yeah a yeah
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
If you don't wanna take this slow
If you just wanna take me home
Let me say yeah a yeah a yeah yeah a yeah
Touch
You get this kinda rush.
Let me say yea a yeah a yeah yeah a yeah
Konserten forsatte med flera av deras nya låtar och den var värkligen underbar! Och när jag tittade på Olivia så antog jag att hon också var helt mållös. Vi knuffades för att komma ut, och för att helt enkelt få luft. För väl där ute så kunde man ju träffa dem också. En gång till så att säga!
Olivias POV
Vi hade hittat kön efter att vi gått lite vilse, men det är ju vi! Kön vr verkligen lång så det såg ut som att vi skulle få stå här ett tag. Jag kollade på Amy. Men min syn var bluffande. Hon stod och skakade och det såg ut som att hon skulle kollapsa vilken sekund som helst. Jag började få lite smått panik. Jag la mina händer på hennes axlar och ställde mig framför henne.
- Amy, hur är det!? Jag fick skrika för att höras eftersom alla andra tjejer skrek som galna, jag vet inte vad.
Hon svarade inte och jag skrek igen.
Hon svarade inte och jag skrek igen.
- AMY!! FÖR I HELVETE VAD ÄR DET!? MÅR DU BRA!? Jag såg hur hon nu tittade mig i ögonen. De såg oroliga ut, men hon hade väl tagit sin medecin?
- Jag.... Jag vet inte... Om jag klarar det... Asså.. Du vet... Svarade hon tillslut.
- Vadå, träffa dem?
- Ja, jag menar... Det känns bara..... fel... Jag skiftade med att kolla på hennes ögon och framåt i kön. Jag skakade om henne.
- Amy, det kommer gå bra! De bits inte! Sa jag och log. Hon log ett snett leénde och jag släppte hennes axlar. Jag tittade framåt. Nu var det snart vi. Nu kände jag hur även jag blev nervös. Jag såg hur Amy fortfarande ville springa ut och jag funderde på nästan samma sak. Men nej, vi skulle klara det här! Plötsligt var det vi. Jag kollade på Niall som satt först vid bordet. Han tittade upp. Våra blickar möttes. Jag kände hur mina kinder blev alldelles röda.
- Olivia, is that you? Hans röst lät likadan. Lika söt och oskyldig. Jag sneglade på honom efter att ha tittat ner i marken. Han log brett. Och jag tittade då upp helt.
- Yup, I'ts me Niall. Olivia.
För det första...
JAG ÄR JÄTTE LEDSEN FÖR ATT INTE DELEN KOMMIT UPP TIDIGARE!!
Men jag har haft ganska mycket att ta tag i och så. Men jag förstår att ni tycker att jag kunde lagt lite mer tid på det ändå, och ja det kanske jag kunde men.. Nu är den i alla fall uppe! Tack för att ni fortfarande läser den!
12. Förberedelser
Sen slutade det med att Olivia fick sova där och jag tog den "hela" sängen. Jag låg en stund och bara njöt av allt. Men tillslut så somnade jag, med kläder och allt. Jag drömde om konserten, som skulle vara imorgon kväll. Jag var sjukt taggad!
Olivias POV
Jag vaknade av något blött som droppade i mitt huvud. Jag spärrade panikslaget upp ögonen och där stod Amy och kunde knappt hålla sig för skratt. Vad var det som var så kul med att väcka folk igentligen, de blir bara sur och så får man sota för det själv. Efter en liten stund när jag fortfarande satt med samma ansikts uttryck och stirrade tomt ut i lufet så kunde hon inte hålla sig längre.
-Hahaha du ska bara se dig själv! Ditt hår och ditt ansiktsuttyck, de på samma gång, jag klara det inte. Skrattade hon fram så man nätt och jämt förstod.
- Är du säker på att du har tagit din medicin rätt? För seriöst du är konstigare än vad du brukar. Sa jag och tittade undrande på henne.
- ee, ja, en spruta varje morgon och kväll men jag är bara så himla glad.
- Haha jag förstår dig. Men vill du har hjälp med något eller varför väckte du mig? sa jag sadan.
- Nej jag tyckte att det kunde vara bra att gå upp nu efter som att klockan är 15:00 och konserten börjar om fyra timmar och om jag känner dig rätt så vill du ha något att äta och efter som du är ett sånt matvrak så tar det ju en timme för dig plus att vi behöver åka en timme innan och då åter står två timmar till kläder, smik och sånt, så gnäll inte utan var tacksam. Hjälp hade jag sovit så länge.
-Oj, tack för att du väckte mig. Men vad är det som doftar? Det luktade väldigt gott.
-Nej, säg inte att du har gjort pankakor! Ropade jag förvånat men glatt.
- Helvete vid kukensvrede! Ropade hon rakt ut och sprang till köket igen.(ursäkta språket men är man arg så är man...) Jag skrattade till lite åt hennes glömskhet. Tur att man inte har det som ämne, hon skulle ju ha ett stort F. Fast jag kanske inte var så begåvad jag heller... Jag gick ur sängen och drog på mig mysnyxor och en hoodie. Jag gick till köket, där stod Amy och stekte för fullt. Till min lycka stod det redan ett antal på bordet. Gud så hungrig jag var. Jag har inte ätit på säkert 15 timmar, minst! Jag satte mig hugrigt ner och tog fär mig åt pankakorna.
- Ta det lite lugnt jag vill också ha, sa Amy och skrattade lite åt min glupskhet.
- Va? har inte du redan ätit frukost? Sa jag med mat i munnen. Hon tittade äcklat på mig men svarade sen.
- Jo, men skulle bli glad om jag fick lite lunch också. Jag nickade men åter gick sedan till pankakorna. Stackars Amy stod säkert i en halv timme och bara stekte mer och mer. Tillslut var jag mätt, eller nästan i alla fall. Fast jag var ju aldrig mätt på något sätt. Jag tackade för maten och gick ut ur rummet men precis när jag var på tröskeln så sa hon.
- Stopp, stopp, stopp, jag lagar mat du diskar. Jag suckade men gjorde som hon sa. Min ögon blev stora när jag tittade på det stökiga köket. Det var ju nästan värre än när min pappa hade varit i köket och då var det illa! Så klart så saknade rummet diskmaskin så jag fick ställa mig och handdiska allt.
När jag var klar efter en timme så skyndade jag mig till dushen innan Amy kom på några fler arbetsuppgifter som jag skulle göra. Jag kände hur det varma vattnet slog mot min kropp, jag njöt. Detta var livet. Jag började nynna på Little things och kom o tänka på Niall. Vi hade haft en sms och skype kontakt under tiden. Vi hade pratat om hur det skulle bli när vi kom till London. Jag saknade honom värkligen och konstigast av allt så saknade jag hans läppar mot mina. Oh nu låter jag som om vi var ihop, fast det kan man ju inte säga att vi var direkt. Han hade gett mig en saning eller konka kyss och råkat säga att han gillar mig och jag hade sagt det samma visserligen på sms men ändå. Jag hade saknat honom så sjukt mycket den här månaden. Jag väcktes ur mina drömmar av en knackning på dörren.
- Olivia vi åker om en halvtimme. Jag fick lite halft panik och stänge av vattnet, virade in håret och min kropp i var sin handduk och gick sedan ut. Jag satte på mina turkosa chinos, ett oranget linne som matchade mitt hår och mina converse. Över linnet så drog jag på mig min gråa hoodie. Jag visste att det skulle bli varmt i lokalen men det var ju trot allt vinter så det var kallt ute.
När jag satt på lite smink och satt på mig mina glasögon så satte jag på en grå svart randig mössa. Amy var klädd i ett par tighta jeans, ett turkost linnen och en svart kofta på det. Jag visste att hon inte skulle ta av sin kofta efter som hon hade en smått missfärging efter alla sprutor. Just det, det påminnde mig om att jag skulle påminnan henne att ta en innan konserten.
- Amy glöm inte sprutan, sa jag när hon kom ut med sina skor i handen.
- Men jag tar den när jag kommer hem.
- Nej då kommer du glömma det ta den nu!
- Men jag vill inte, sa hon och tittade ner i marken. Jag förstod att hon hade det jobbigt men hon måste ta den annars så. Jag ville inte tänk på vad som kunde hända annars.
- Amy kom igen, jag kan ta den på dig om du vill?
- Okay då, sa hon och gick in till hennes säng för att hämta den. Hon gav den till mig och tog av sig linnet. Jag stod bakom henne.
- Vilken arm? Hon brukade byta ibland så man fick alltid fråga.
- Vänster tack, sa hon. Jag visste att hon inte var spruträdd, men hon gillade det inte. Fast vem gillar att ta sprutor? Jag stack in den och hon ryckte till lite. Jag sprutade in inehållet och drog sedan ut den försiktigt. Hon log tacksamt mot mig.
- wow Olivia var har du lät dig att ta sprutor så bra?
- Jo du vet timmy är ju hyperalegisk mot nötter och du vet hur jag är med nötter så det har hänt att han har fått någon reaktion någon gång då och då, men efter som mamma är spruträdd så är det alltid jag som får ta den på honom. Hon nickade förståeende.
Vi gick ut och ställde oss och väntade på taxin som Amy hade beställt.
Nialls POV
Vi satt i sminkrummet och jag hade precis bytt om. Vi satt och väntade på att Lou skulle komma och fixa våra hår. Tillslut så kom hon.
- sorry I'm late but Lux was anrgy and sad, by the way can you take care of her for a while so I take care of your hairs? Jag nickade och gick fram till Lux. Hon var så söt, jag hoppas att jag får en sådan här liten goding någon vacker dag, tänkte jag och log lite. Hoppas att det blir Olivia...
Ett litet kapitel utan hanlig är resulataet utav noll insperation hehe. Men det är alltid något hoppas att ni gillade det! Ledsen för grammatik och stav fel men orkar inte gå igenom...;)
Ett litet kapitel utan hanlig är resulataet utav noll insperation hehe. Men det är alltid något hoppas att ni gillade det! Ledsen för grammatik och stav fel men orkar inte gå igenom...;)
11. DA TRIP
Tidigare
Jag var glad över att hon behande mig som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Det var det bästa med Olivia, hon behandlar alla lika.
En månad senare....
Olivias POV
Jag och Amy satt på flyget till London. Jag kunde inte fatta att vi faktiskt skulle gå på deras konsert! Vi skulle få se dem live OCH träffa dem! Igen... Jag log och småskrattade väldigt tyst för mig själv. Åh! Vad jag och Amy skulle ha kul! Jag sneglade på henne. Hon låg och sov med en tidning över bröstet. Jag lutade mig mot hennes axel och efter bara några minuter så sov jag också.
~
- Olivia!! Vakna! Vi har landat!! Jag öppnade ögonen och tittade ny vaket omkring mig. Jag såg stolar och väskor och folk. Jag märkte att vi också kanske skulle stiga av så jag packade ihop mina saker och mosade ner i handbagaget. Jag ställde mig och och vi tryckte oss ut mot utgången. När jag väl var där så la jag ena handen på ena höften och sen andra hållde jag upp i luften samtidigt som jag ropade:
- HELLO ENGLAND! Jag såg några som slängde några undrande blickar men jag brydde mig inte för jag skulle se one direction live! Och träffa Niall! Jag var så nervös för träffen! Jag vaknade upp ur mina tankar när några flygvärdinnor säger till mig att jag måste gå ner för trappan. Jag kollar ner och märker att jag har stått där hela tiden. Jag kände hur mina kinder började ändra färg. Jag kollar ner och ser Amy halv ligga på marken och garva ihjäl. Och det hjälpte ju inte precis situationen... Men strunt samma! Jag var glad nu och det fick ingen ändra på! Eller rättare sagt, ingen kunde ändra på det!
-Taxi!! TAXI! Hade vi skrikit i ungefär en kvart utan resultat. Till slut så stannade en taxi och jag och Amy hoppade in snabbt, ifall någon skulle på något sätt hinna före...? Jag sa adressen som jag kollat upp innan vi hade stugit på flyget. Och efter ungefär 20 minuter var vi där, jag minns att det hade stått att ddet bara skulle ta 10 minuter men... Vad hade jag att klaga på? Vi steg ur och jag betale, vi såg hur taxin åkte iväg mot hållet vi kommit ifrån.
- Okej, du kan vägen, du leder! Sa Amy efter en liten stund.
- Okej, då ska vi se här... Vi ska gå framåt och sen svänga in till vänster sen så ska vi se en blinkande skylt och där är hotellet! Svarade jag självsäkert. Vi började gå och svängde sedan vänster.
-Jag ser ingen skylt Olivia... Sa sedan Amy efter att vi stått stilla och tittat oss omkring.
- Är du säker på att detta är rätt väg? Fortsatte hon sedan.
- Jag vet inte, jag kollar mobilen.. Svarade jag osäkert. Jag fiskade upp den ur fickan och kollade igen.
- HELVETE! Jag sa fel adress till taxi chaffören!
- Amen vad i helvete Olivia!! sa hon och slog sig i pannan. Efter att vi lugnat ner oss en aning så ringde vi efter en taxi. Vi satte oss på vårat bagage och väntade. Och efter ungefär en kvart så var den här. Vi gick in snabbt och denna gången sa Amy vart vi skulle, inte för att hon hade så mycket bättre lokalsinne.. Men men.. Taxin började rulla och jag lutade mig mot fönstret.
Nialls POV
Jag satt och fipplade med mobilen. Kollade twitter och sådär. Jag sankade Olivia, vi hade hållt kontakten ganska bra men det känndes som om vi aldrig skulle träffas igen. Det var synd för jag hade verkligen fått känslor för denna tjej trotts att jag bara sovit hos henne en natt. Undra vad hon gör just nu. Antagligen föbereder julen. Just det, det var ju snart jul. Jag ville åka hem till Irland men vi skulle ju ha våran konsert och sedan skulle vi jobba efter som vi hade planerat två album 2013 så var det redan inspelningarna i gång. Efter som klockan hade börjat bli ganska mycket så gick jag och gjorde mig iordning för vi skulle upp tidigt dagen där på för att checka ljudet och sånt.
Amys POV
Att Olivia aldrig kunde hitta något! Nej okej, det var kanske att ta i lite men. Okej det var första gången vi var i London, själva. Vad i hela friden tänkte vi på!? Jag började plötsligt skratta åt saken. Här satt vi i en taxi utan att veta var vi egentligen skulle efter att ha gått vilse. Jag såg hur Olivia tittade på mig konstigt, men det fick mig bara att skratta ännu mer! Då släppte det för henne också. Vi satt i baksätet i taxin och skrattade så vi grät! Det är det som är så bra med oss, vi bara skrattar åt allt! Efter ungefär fem minuter så lugnade det ändå ner sig och vi satte oss upp igen. Vi pratate om konserten och hur det skulle bli att träffa dem igen. Även fast det har vart vårat typ ända samtalsämnet vi pratat så tröttnade vi inte på det! Vi kom alltid på nya saker att fantisera om liksom! Och efter ännu en liten stund så var vi framme där vi skulle varit från början. Vi hoppade ur taxin och tog våra väskor medan vi började gå. Tillslut så såg vi skylten vi båda tittade på varandra och nästan sprang till hotellet. Vi gick in och en doft av kaffe var spridet i rummet. Vi checkade in och gick för att leta reda på våra rum. Efter mycket skratt och felspringande så hittade vi äntligen rum 46. Jag stoppade in nyckelkortet och gick in. Det lucktade nytvättat och jag njöt av att dra in doften av frihet. Jag slängde väskorna vid hallen och sprang in för att paxa säng. Men Olivia var lika snabb. Så såklart så tog vi samma säng, vi brottades och hopaade i sängen tills vi plötsligt hörde ett knak. Vi båda slutade tvärt och tittade på varandra. Sen brast vi ut i ett mega gapflabb! Vi hade knäckt en bräda under sängen! Och det var tyvärr inte första gången... Vi skrattade tills vi grät! Sen slutade det med att Olivia fick sova där och jag tog den "hela" sängen. Jag låg en stund och bara njöt av allt. Men tillslut så somnade jag, med kläder och allt. Jag drömde om konserten, som skulle vara imorgon kväll. Jag var sjukt taggad!
10. Nightmare
Tidigare
De sa att vi fick åka hem redan imorgon bitti. Men vi skulle alltså få stanna under natten här. Jag orkade inte fråga vad felet var. Det måste liksom antagligen ha varit något med HIV:en eller cancern. Jag ville bara inte veta helt enkelt.
Nialls POV
Nialls POV
Jag låste upp min lägenhet, slängde väskorna på golvet och sjönk med en suck ner i soffan och satte igång ett FIFA game. Jag förlorade så klart även fast jag spelade mot datorn men jag skyller på att jag inte riktigt var klar i huvudet. Jag gick ut i köket för att göra mig en macka och lite té. Jag satte mig på en stol och tog fram min dator som låg på köksbordet. Kanske inte det bäst stället att ha den på när man åker bort i en vecka men det hade ju gått bra så jag tänkte inte mer på det. När min macka och mitt té låg i magen så gick jag och borstade tänderna. Det var skönt att bara få vara hemma och njuta lite av livet. Vi skulle snart till USA och vara med på ellen degeneres show. Det såg jag fram emot. Jag la mig i sängen och loggade in på twitter. Då slog det mig att jag inte varken följde Olivia eller Amy. Jag sickade ett sms till Amy och frågade om deras twitternamn efter som det vore näst intill omöjligt att hitta dem bland alla mina 7,5 miljoner följare. När jag hade väntat i en kvart utan att hon svarat så kom jag på att klockan var runt 23:30 där borta så hon sov nog. Jag bestämde mig för att göra ett försök hos Olivia också även fast det är lite awkward mellan oss för tillfället. Till min förvåning så svarade hon.
Hi Niall! Our twitternames is Olivia_Nialler and Amy_Hazza :) Oops hehe awkward but yeah. Btw I just want to say that I like you too and I really miss you... See ya later! And just so you now I have the same namne on Skype ;) xoxo Olivia.
Jag läste smset en gång till för att mina trött ögon skulle uppfatta all text. Vi heter Olivia_Nialler bla bla bla jag gillar dig också bla bla bla. VÄNTA! Va? gillar hon mig också?! Jag blev plötsligt klar vaken och jag kännde hon mina mungipor gick från ena örat till det andra. Hon gillade mig också. Bara av att tänka tanken så blev fjärilarna dom galna i magen. Toppen nu skulle jag ju aldrig kunna sova. Jag tog upp mobilen som ramlat ur min hand när jag fick höra den glada nyheten. Jag sökte på Olivia_Nialler och följde henne sedan gjorde jag det samma med Amy. Jag tog fram gitarren och försökte komma på en lugn låt som jag kunde spela för att varva ner lite.
När klockan var runt halv ett så kände jag hur gäspnignarna började komma tätare och jag la mig ner i sängen igen och somnade som tur var ganska fort.
Amys POV
När äntligen kunde öppna ögonen så blev jag tvingad att stänga dem igen på grund av dem starka lamporna som lös i taket.
- Åh hon är vaken, hörde jag någon säga. Personen måste ha sått några meter ifrån mig för ganska snart där efter så kännder jag en kall hand mot min kind. Jag gjorde ett nytt försök med att öpnna ögonen och denna gången gick det bättre. Jag vande mig ganska fort vid ljuset efter att ha blinkat några gånger. Rummet jag vaknat i var vakt bekant. Men jag kan inte minnas att jag somnat här. Det senaste jag minns var att jag kännde mig väldigt illa till mods för att jag hade berättat för Harry men inte Olivia. Runt min säng som jag nu insåg stod inne på ett sjukhusrum på salgrenska, stod en sjuksköterska, en läkare och mamma. Det var tyst en lång stund och alla tittade på mig medan jag växlade mellan läkare, sjuksköterska och mamma. Tillslut så sa läkaren något
- Jo, Amy det är så här att du fick ett anfall igår kväll. Dessa kan uppstå när man har Canser och blir väldigt upprörd. Jo, nog för att jag hade varit upprörd alltid. Men ändå detta kommer inte bli lätt.
- Vi tycker att dina värden ser bra ut så du kommer få åka hem om en timma, men om något känns dåligt så tveka inte och ring. Ja! Jag skulle få åka hem så tidigt. Jag har varit på sjukhus alldels för mycket. ALLA som jobbar här kan mitt namn och vet vem jag är det spelar ingen roll vem som kommer och hämtar mig med abulansen så säger de. "Nej men hej på dig Amy, kul att se dig igen."
En timme senare så bad jag mamma släppa av mig vid Olivia. Vi behövde värkligen prata. Mamma sa att hon hade berättat om Cancern och HIV:en och jag hade tackat henne även fast jag önskar att jag hade berättat för henne redan i börja av våran vänskap. För HIV:en har jag ju haft sedan jag föddes. Men cancern fick jag ju reda på i förrgår så det kunde hon ju inte klaga på, eller? Med tankarna snurrandes i huvudet så knackade jag på Olivias dörr. Det var Timmy som öppnade.
- Hej Timmy! Är Olivia hemma?
- Ja, men hon sägej att hon inte vill pjata med någon. Mitt leende dog ut och jag gick in med ett skrämt ansiktuttryck. Jag gick upp för trappan och vek av till vänster och knackade på hennes dörr.
-Gå!!! Jag orkar inte prata med någon! Jag struntade i det och gick in på rummet ändå. Jag gick fram till sängen som hon låg på med ansiktet i en kudde. Den såg ganska blöt ut så jag antog att hon hade gråtit.
-Förlåt. mummlade jag. Hon lyfte långsamt huvudet och mötte mina ögon. Sedan satte hon sig upp och la armarna om mig. Jag kramade henne tillbaka.
-Lova, lova att inte försvinna. Su måste lova det, sa hon mellan snyftningarna.
- Jag kan tyvärr inte lova det, men jag lovar att kämpa, jag ska kämpa för dig, det lovar jag. Sa jag och strök henne över ryggen.
- Tack.
-För vadå? Du borde vara arg på mig för att jag inte har berättat något så viktigt, inte tacksam. Sa jag lite förvånat.
- Jag var arg, men sen så insåg jag hur mycket jag skulle sakna dig om du, gick bort och då släppte ilskan och jag blev bara orolig och rädd. Efter som hon inte var arg så betsämde jag mig för att inte berätta att Harry viste. Det skulle bara ska problem. Vi satt och kramades i några minuter sedan så gick vi och gjorde oss en kopp té var och satte oss och tittade på UANT (up all night tour). Jag var glad över att vårat lilla "bråk" hade lagt sig som förut och att hon behande mig som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Det var det bästa medOlivia, hon behandlar alla lika.
Louis POV
Jag vaknade aldeles kall svettig. Det var andra gången denna vecka som jag hade haft den drömmen. Drömmen eller rättare sagt mardrömmen om Crachen.
- I repet, we're going to crach in the water so just keep calm and put on your lifejacket that are under your seat. Jag gjorde som kaptenen sa. Snart så kände vi alla en häftig duns och snart där efter så öpnnades dörrarna. En uppblåsbar rutchelkana (Stav?) kom fram och vi åkte ner i det is kalla vattnet. Efter som det bara var vi fem och kaptenen på planet så gick det väldigt fort att utrymma planet. När alla var i så började vi simma i det iskalla vattnet det gick ändå hyfsat bra. Även fast det var lite extrajobbigt för Zayn. Men vi väntade på honom, för annars skulle vi aldirg klara det här. När vi simmat i ungefär en halvtimme så var vi väldigt nära land.
När vi äntligen var framme så gick vi in i skogen i hopp om att hitta någon som kunde hjälpa oss. Jag gick och nynnade på Little things eftersom det var det bäst jag kunde komma på. Efter en stund lät det som om dem andra hängde på och det kom musik till. Men ljudet kom fram ifån, fast killarna gick ju bakom mig. Då såg jag en stuga. Jag vände mig om och tittade på killarna. De förstod vad jag menade, så jag gick fram till dörren på den lilla stugan och knackade. De måste ta hand om oss, tänkte jag innan dörren föriskigt öppnades.
Jag hade tårar som ran ner för kinnderna och jag skakade av rädsla. Toppen nu skulle jag aldrig mer kunna flyga. Jag skulle nog inte kunna somne för den delen heller. Jag tog upp min mobil och kollade va klockan var. halv fyra. Jag bestämde mig för att ringa El. Hon svarade efter en ganska lång stund.
- Hi Louis, I hope it something inportent 'cause I really want to sleep now.
-em, I had a nightmare, can I came over?
- Sure see you soon. Jag drog på mig min One Peice och tog en mössa, greppade bilnycklarna som låg på köksborder och låste sedan min lägenhet. Till min förvåning så hade morgontrafiken redan börjat men det var inte alls lika trångt som det var vid fem tiden.
Efter tio minuter bil åkning så parekarede jag unaför Eleanors lägenhet. Jag låste bilen och gick fram för att slå in portkorden. Jag gick upp på tredjevånignen där hon bodde. Jag knackade och en liten stund senare så öppnade en vacker tjej med rufsigt hår. Det förvånde mig att hon fortfarande gjorde mig knäsvag efter som vi varit ihop i snart ett år. Vi gick in och jag tog av mig mina skor. Jag följde med henne in på hennes rum och vi la oss i hennes säng. Jag la armarna om henne och kännde mig äntligen trygg.
- I love you El,sa jag och kysste henne på huvet.
- i love you too Bobear, sa hon. Jag somnade sedan med min armar runt hennes fina och mjuka kropp.
Så ett nytt kapitel! Va tycks? Har inte gått igenom (orkar inte göra det) men det är ett ganska långt så hoppas att ni gillar det :)
9. Inryck
Tidigare
Men ändå nu åter stod bara en fråga. Kan man vara kär i någon som har Cancer?
Amys POV
Amen herregud!! Vad är jag för en kompis!! Jag berättar för Harry men inte för Olivia! Jag har känt Olivia ända sen jag föddes, och Harry jaa, han har jag träffat en gång... Jag kände mig så otroligt dum... Tankarna började snurra hejvilt i huvudet. Jag mådde illa också. Jag svalde mitt sega saliv och blundade. När jag sedan öppnade ögonen så snurrade allt. Jag vet inte varför men plötsligt så låg jag avsvimmad på mattan.
Lizas POV
Jag hade hört dunsen direkt. Jag hade sprungit upp till Amys rum. Jag slog våldsamt upp dörren. Där låg hon, avsvimmad. För något annat vågade jag inte tro. Livet hade varit tufft för henne. Det visste jag. Jag lyfte försiktigt men bestämd upp hennes handled och kände på hennes puls. Den var igång. Jag la mitt öra ovanför hennes mun. Hon andades. Jag började nu lugna ner mig lite. Allt var okej, men jag bestämnde mig ändå för att åka in till sjukhuset. Jag lyfte försiktigt upp henne och bar ut henne till bilen. Jag vred om nyckeln och började köra mot sjukhuset.
Olivias POV
Jaha, då var det sagt. Att jag och Niall gillade varandra. Men jag måste erkänna att bara tanken fick mig att le! Jag väcktes ur mina tankar när mamma ropar om att det är mat. Jag sprang till köket, även fast jag inte var så hungrig.
- Ge hit ketchupen!! Hör jag Timmy gnälla. Jag sätter mig ner mittemot med en suck. Samma gamla visa.
- So, how was it at Amys house? Frågade sedan mamma efter att alla hade tagit sig och börjat äta.
- So, how was it at Amys house? Frågade sedan mamma efter att alla hade tagit sig och börjat äta.
- Det var kul! Vi spelade lite tv spel och du vet snackade lite bara. Hon verkade nöja sig med svaret för hon frågade inget mer. Jag tog undan disken och tänkte precis gå när jag plötsligt hör en motor starta utanför. Eftersom jag är så nyfiken så kikar jag ut ur fönstret. Amy. Det var Amys bil... Men hon sa att hon bara skulle vara hemma ikväll. Jag såg hur bilen försvann. Och eftersom jag var så extremt nyfiken så tog jag upp mobilen ut fickan och ringde Amy.
Signaler gick.... Till slut så kopplades jag vidare till hennes telefonsvarare. Nu var jag orolig. Jag började gå i cirklar. Men asså, det kanske inte var så farligt alls? Ja menar, hon kunde ha varit tvungen och handla och bara liksom glömt mobilen.. Jag bestämmde mig för att ringa Liza.
- Ja det är, Liza. Hörde jag sedan någon svara i andra änden.
- Hej Liza! Det är jag Olivia, Men jag undrade bara, asså jag såg er åka iväg någonstans.. Och jag testade ringa Amy men hon svarade inte så jag bara undrade vart ni var. Jag slog mig i pannen när jag hörde hur dumt det lät. Jag måste vara värsta stalkern!
- Oh, hej Olivia. Jo vi är på sjukhuset nu. För... Mer än så hör jag inte. Hela hjärnan liksom släppte allt. Sjukhuset var det ända ord som ekade i mitt huvud. Vad i hela friden gjorde dem där!?
- Varför är ni där?
-Jo, som jag sa, Amy har Cancer... och Adis... Hon svimmade så jag tänkte att det var lika bra att ta med henne hit. Jag stog som förstelnad bakom luren. Jag rörde inte en min. Tillslut la jag på. Jag var tvungen att sätta mig. Tankarna forslade nu i stället genom huvudet. Hade Amy allt detta och varför hade hon inte sagt något? Jag kände några tårar rinna ner för kinden. Jag visste inte vad som var värst, att hon hade det, eller att hon inte hade sagt något. Jag var förkrossad. Av båda.
Lizas POV
Jag hade suttigt och väntat i flera minuter utanför rummet nu. Jag började bli otålig. Ja menar hon hade väl bara svimmat? Tillslut så hade dem låtit mig gå in i rummet. Jag hade sett alla sladdar som var kopplade till Amy. De sa att vi fick åka hem redan imorgon bitti. Men vi skulle alltså få stanna under natten här. Jag orkade inte fråga vad felet var. Det måste liksom antagligen ha varit något med HIV:en eller cancern. Jag ville bara inte veta helt enkelt.
Haha kort kapitell jag vet!! Men Ellen skriver ju nästa så då kommer säkert ett långt, aja tack till alla fina kommentarer också! :D
8. Du det är en sak...
Tidigare
Jag tryckte på skicka och såg hur det var levererat. Jag andades in ett djupt andetag och hållde inne det en stund. Efter några sekunder så släppte jag ut all luft igen. Är jag kär?
Olivias POV
Olivias POV
Skulle jag berätta för Amy? Ja eller nä eller jo eller? Varför är det så svårt?! Det var väl bara att säga det! Vad kan hända? Jo hon kanske blir sur, avundsjuk men var det värt risken? Jo det var värt det. Efter en stunds inre strid så bestämde jag mig för att gå över till Amy.
"Mom I go to Amy call when it's dinner" sa jag och snörade på mina converse. När jag stod framför huset övervägde jag om jag skulle plinga på eller bara gå in som jag brukar. Jag bestämde mig för att bjuda in mig själv och klev in genom dörren.
"Jag är hemma" Ropade jag kanske lite ironiskt men ändå jag kände mig hemma här, visst min familj var ju det jag bodde för det mesta hos men som sagt så kännde jag mig väldgit välkomnad och hemma här. Liza kom ner för trappan och sa,
"Hej Olivia! Amy är på sitt rum och stalkar One Direction som valig tror jag, hon blir nog glad för lite sällskap." Jag nickade lite och gick sedan upp för trappan. Utan att knacka så gick jag in på rummet och kastade mig på hennes säng och suckade högljudt.
"Hej Olivia! Amy är på sitt rum och stalkar One Direction som valig tror jag, hon blir nog glad för lite sällskap." Jag nickade lite och gick sedan upp för trappan. Utan att knacka så gick jag in på rummet och kastade mig på hennes säng och suckade högljudt.
"Hej på dig med." Mumlade hon utan att slita blicken från dator. Jag satte mig långsamt upp. Plötsligt så vibrerade något i min ficka. Jag tog upp mobilen och kollade vad som hänt. Jag blev lite chockad när jag såg att det var ett sms från Liam då jag trodde att någon hade twittrat något obetydligt. Jag låste upp moblien och läste smset.
Hey em heard about what happend with Niall quiet awkward but it's true he really like him and it would be fantastic if you did like him too. But that I really want to say was that we all miss you girls and looking forward to see you again. We're going back to UK tonight and btw just send yours skype name and the we can skype someday :) xoxo Liam
åh han var bara för gullig. Men gillade jag Niall? Jovist hade jag haft en kändiscrush på honom. Men liksom men kan inte älska Niall? Jag kom och tänka på varje gång jag sett en text om hur Niall's drömflickvän skulle vara så har jag känt mig som den rätta. Inte pinnsmal, kan spela gitarr och övriga instrument, äter en del, kan tänka sig skräckisar och ja mycket annat. Men nu när jag tydligen har chansen så är jag tveksam. Varför det? Jag hoppade till av att Amy nös. Hon var nog mästare i att nysa högljudt och lyckas skrämmas samtidigt. Men hennes tecken på närvarande påminde mig om varför jag var här.
"Du, Amy jag behöver berätta en sak för dig."
"Okey, em jag med men du först." Va? Vad hade hon att berätta?
"Jo det var så här att i morse när du sov blev jag väckt, inte av din mamma utan av att min mobil ringde. Jag tyckte att det var konstigt att den ringde så tidigt men när jag tog upp den så såg jag att det var Niall. Jag svarade men innan jag han säga något så gick han rätt på sak. Men efter som han trodde att jag var Zayn av någon anlednign så råkade han säga lite för mycket. Han sa ungefär att han undrade om Zayn kom ihåg mig och sedan så sa han att han... att han var kär i mig." Jag tittade upp på henne för att se hennes reaktion.
"Och du gillar honom också efter som du rodnar eller?" hon log men mitt leende slocknade när jag kände att mina kinder skiftat färg. Men det kom snabt tillbaka.
"Ja, jag tror det." Jag kände mig riktigt nöjd över att jag berättat och lite fjantig för att jag hade nojjat mig så mycket.
"Men nu vad skulle du berätta?"
Amys POV
Shit varför hade jag sagt att jag skulle berätta något jag också? Det var ju bara dumt. Jag var nog inte redo. Inte idag. Fast jag hade ju lovat mamma att berätta. Fast jag ville inte, inte nu när allt var så perfekt och allt med One Direction.
"Nä, men det var inte så viktigt. Gud va roligt ändå att han sa att han gillar dig är så glad för din skull." Det gjorde ont att ljuga för Olivia, vi hade alltid berätta allt förvarnda. Men jag skulle berätta bara inte idag.
"Ja, jag längtar verkligen tills vi ska träffade igen!"
"Ja det kommer bli superkul" sa jag och gav mig på ett fake leende. Jag ville vara glad och kunna skratta som Olivia men det gick inte. Inte med de beskeden jag fått igår. Det var lite därför jag hade bjudigt över Olivia.
"Men om du inte hade något att säga så tror jag att jag måste gå du vet skola imorgon."
"Nej! Gud vad jag önskade att vi gick på samma gymnasium. Varför måste du gå på det där rytmuss?"
"Du vet regel nummer ett: Följ alltid dina drömma." Sa hon och gav mig en kram och gick sedan ut ur rummet. Jag kunde höra hur hon sa hejdå till min mamma. Det knackade åter igen på dörren och sedan kom mamma in.
"Amy, Varför berättade du inte? Du lovade ju mig!"
"förlåt" sa jag skamset och tittade ner på mina fötter.
"Nej du behöver inte be om urkäkt jag vill bara ditt bästa det vet du." Jag nickade lågsamt medan hon gav mig en slängkyss och stängde sedan dörren efter sig och gick antagligen ut till köket. Jag tog upp mobilen för att skicka ett sms till Harry.
Hey do you have time to skype? My skype name is Amy_Hav.
Det kanske lät lite desperat men jag ville verkligen prata med någon och efter som Olivias pappa var hemma för ovanlighetens skull så ville jag inte störa henne. Jag loggade in på skype och plötsligt ringde någon. Jag klickade på svara knappen och andades ut när jag såg att det var Harry.
"Hey girl! What are you doing?"
"Nothing I think. how are you?"
"Great, We are finaly back in London!"
"Yey and I'm home"
"haha So what do you think about our new song? Or if you heard it"
"Of course I have! I think it's beautiful."
"Thanks"
"you're welcome" Det blev lite tyst en stund men sedan kom han upp med idéen att ha lite fråge stund. Vi hade riktigt trevligt och vi lärde känna varandra ganska bra. Jag kände att jag började lita på honom mer och mer och övervägde flera gånger att berätta vad som hade hänt men jag backade ur. Att jag blivit sjukare hade ju inte precis fått mig på bra humör. Men när frågorna med tiden tog slut och klockan var ganska mycket så bestäde vi oss för att lägga på. Jag gick och borstade tänderna och la mig i sängen. Det dröjde inte länge innan tårarna kom varför? varför jag? Varför skulle allt hänada mig? Först tänkte jag att allt var mammas fel att hon hade valt att göra mig trots sin HIV men det var inte rättvist att tänka så hon var lika ledsen som jag. Sedan att jag skulle få det också jag ville inte äns tänka ordet.
Harrys POV
Hon verkade ganska deppig. Undra varför? Jag bestämde mig för att det var viktigt att få vet så efter en stund när jag inte kunde vänta längre så smsade jag henne.
Hey! you looked little down when we speak :( Just do you know, I always here if you wanna talk! xx Hazza :)
Hon verkade ganska deppig. Undra varför? Jag bestämde mig för att det var viktigt att få vet så efter en stund när jag inte kunde vänta längre så smsade jag henne.
Hey! you looked little down when we speak :( Just do you know, I always here if you wanna talk! xx Hazza :)
Det såg ganska normalt ut så jag skickade iväg smset och efter några sekunder bara så svarade hon
Haha yeah I'm kida "down" and just if you want you can call me but don't do it if you don't want to... xx Amy
Vad var det som höll henne nere? Min nyfikenhet tog över och jag besämde mig för att ringa henne.
"It's Amy" svarade hon och snyftade till lite. Hon var verkligen ledsen.
"Hey it's Harry! So do you want to tallk about it?" Fan varför sa jag så? Såklart att hon skulle berätta så småning om. Bra! Nu pressar du henne också.
"You don't need to do it!" Utbrast jag så fort jag sagt det första.
"No I want to talk about it, So we can start from the begging. My mom has HIV. And I get it from her. Nobody knows, not even Olivia. And yester day they called from the hospital aand they said that I... Det blev tyst en liten stund och snyftningarna kom tätare, jag satt heltstilla i min mjuka soffa i min lägenhet och väntade på att hon skulle fortsätta.. I, I, I have leukaemia. Det blev åter igen tyst och det ända som hördes var hennes nu häftiga snyftningar.
"I'm soooo sorry, hey you Jag ealskar dig" Sa jag och hon skrattade till lite åt mitt uttal säkert
"No it's okay but please promise that it's our secret. Because I think I'm not ready to tell everybody yet"
"Of course I promise that it's our secret. 'till I die" Sa jag.
"I don't want to be rude but I have to go now"
"Sure see you later I miss you"
"I miss you too! Good night"
"Yeah sleep tight" Sa jag och la på. Wow där fick jag mig en tanke ställare. En 17åring som både har HIV och Cancer snacka om jobbigt! Men jag blev ändå glad och varm i hjärtat över att hon hade förlitat allt detta på mig. En främlig som hon träffat en gång. Men ändå nu åter stod bara en fråga. Kan man vara kär i någon som har Cancer?
:O Nej stackars Amy! men ett litet kapitel så här på torsdags kvällen :) Det blir nog kapitel ungefär varnan dag då både jag och hanna har ett stor musik intresse och lägger ner mycket tid på det pluss att jag rider. Men vi ska försöka vara sp upp daterade som möjligt ;) Men well well Good Night everybody!
7. I'm in love
Tidigare
"did you tell her that you called to wrong person?"
"Yeah but that doesn't matter, why am I so unsuccessful?"
"Your not! You just a little clumsy"
"Sure, but please don't tell the others"
"Promise" Sa han. Han gav mig en till kram
och gick sedan ut genom dörren och in till sig. Jag gick tillbaka till sängen även fast klockan var tolv. Vi hade ledigt idag så jag utnytjade dagen till att ligga i min säng och skämmas. Varför skulle jag alltid klanta till det.
Amys POV
Jag gick in i badrummet för att ta en dusch. Eftersom Olivia hade väkt mig så plötsligt. Jag satte på riktigt varmt vatten, jag struntade i om jag brände mig. Det var så skönt. Jag fantiserade om hur det skulle vara på konserten. Vad de skulle säga och hur de skulle reagera. Åh vad jag längtade! Jag klev sedan ur efter att jag tydligen duschat i en trekvart. Jag gick in i mitt rum och tog på mig kläder, det blev en stickad tröja med ett par marinblåa chinos. Jag gick sedan ut till vardagsrummet och möttes upp av att Oliviasatt och spelade tvspel. Jag satte mig brevid och "joinade". Vi spelade tills det började skymma utanför.
-Jag tror jag måste hem, duvet mamma tjatar ju alltid att jag är borta så mycket! Sa hon.
-Aa, visst, vi ses! Jag vinkade av henne vid dörren och gick in igen och stängde av spelet. Jag var ändå ganska seg med tanke på vad som hade hänt under de senaste dagarna. Så jag började göra i ordning mig för att sova.
Louis POV
Jag vaknade upp och tittade mig nyvaket omkring. Jag märkte att jag log, jag undrade varför och sen kom jag på det. Drömmen. Jag hade drömt om kraschen, och när vi hade träffat Olivia och Amy. Jag skrattade lite åt minnerna, och hur Niall hade betett sig så.. Annorlunda? Han hade varit så glad också på den senaste tiden. Jag skulle ta reda på varför. Jag tog bestämt på mig lite kläder och gick till Nialls svit. Jag knackade tre snabba knackningar på dörren och väntade. Efter någon halv minut så knackade jag igen. Nu hörde jag steg närma sig dörren. Dörren öppnades och jag blev insläppt av Niall.
-Soo, you want something special? Undrade han sedan när vi hade satt oss.
-Yeah, or I just wondering you know, Olivia. Jag stannade upp lite i meningen samtidigt hur jag tittade på Niall, han hade vänt blicken neråt och jag såg hur han kinder blev rödare.
-Yeah, Olivia you know, do you like her? Jag såg hur han öppnade munnen och tvekade lite.
-Okay, I'm going t obe honest with you. I don't think I like her, I think I love her.
Jag såg hur han nu var knallröd i ansiktiktet.
-Hey,you don't need to be ashamed! Sa jag samtifigt som jag gav honom en riktig bamse kram. Jag lämnade sedan rummet med ett brett leénde på läpparna.
Nialls POV
Jaha, då vet Louis också! Och vet han så vet alla. Jag kände hur jag plötsligt blev väldigt nervös. Tänk om pressen skulle få veta, dem skulle spåra upp henne och hennes liv skulle vara förstört! För alltid! Jag fick inte låta det hända med henne. Jag smsade alla killar i ett gruppsms att det var nödläge för alla att komma nu.
Lite senare när alla hade samlats på Nialls svit...
-Okay, I'm going to tell you a thing, It's so that, I am in love with Olivia. Det blev tyst ett tag fast tillslut så bröt Zayn tystnaden:
-We already know Niall...
-You do? Jag lät bluffad fast egentligen så visste jag ju att Louis säkert hade sagt det.
-Yeah I might have mention it, hehe. Hörde jag Louis säga samtidigt som han skrattade lite osäkert. Jag slog handen i pannan fast jag var inte sur. Dem här killarna var ju ända mina bästa vänner! Alla skrattade lite sen och vi bytte samtalsämne och pratade i stället om konserten vi skulle ha vid jul.
-I am so psyched! Sa Liam, vi alla höll med.
-But what are we going to do for you know, "the special thing?" Hörde jag Harry klämma fram samtidigt som han blinkade lite med vänstra ögat. Jag småskrattade lite för mig själv. Så typiskt Harry att ta upp just det!
-Uhm I have no idea. But I got to go now, se ya! sa sedan Liam. De andra gick också sedan. I tur och ordning. Men jaja, det var la skönt med lite ensamhet?
Harrys POV
Jag gick in på min svit och la mig i sängen. Så Niall gillade Olivia. Själv tyckte jag om Amy mest av dem. Fast jag vet inte om jag är kär liksom, kär. Jag funderade lite och tänkte på hennes utseénde. Hon var vacker. Hennes fina hår, det är inget man liksom glömmer i första taget. Fast jag visste inte riktigt. Hon och jag som ett par? Jag skulle kanske inte äns träffa henne någon mer gång! Plötsligt så pep det till i mobilen.
"Hi is this your real number? I mean, you have not answered my previous message. Maybe I'm just desperate .. But just wanted to hear a word from you perhaps? Well, bye!"
Åh herrugud! Jag hade ju glömt bort hennes förra sms! På något sätt så kändes det som om jag hade svikit henne. Jag funderade efter ett passande svar och efter några minuters tänkande och skrivande så var jag klar.
Jag granskade sms:et en sista gång.
Jag granskade sms:et en sista gång.
"Hey Amy!
I'm really sorry I could not call you earlier! But I've been like a little busy. And yes, of course I remember you! We need to get meet up again sometime too, but goodbye!
XX Harry"
Jag tryckte på skicka och såg hur det var levererat. Jag andades in ett djupt andetag och hållde inne det en stund. Efter några sekunder så släppte jag ut all luft igen. Är jag kär?
Jag har inte riktigt hållit tidsschemat kanske men här kommer del sju! :D Och ledsen för att det inte var mega långt... ;)
6. Felringning
tidigare
När klockan var runt halv tolv så kännde jag att mina ögon sved ganska mycket och tröttheten väntade bakom hörnet. Men det var inte så konstigt efter som vi inte sovit så mycket igår kväll efter som vi fått ja, besök. Asså det är ju helt sjukt ändå att de kom till mig! Eller ja oss det var ju typ bara vi som "bodde" där ute så man kan ju kalla det vårt. Olivia var praktiskt taget som min syster vi kallade ju varanadras mammor mamma och May och Timmy var ju som mina syskon. Jag tittade på henne, hon låg och snarkade mot min axel. Hon hade somnat för ungefär en kvart sen. Jag ryckte till lite när jag höre trappsteg i trappan. Det var bara mamma.
Efter att de delatagare som var kvar hade kört en cover på What makes you beautiful så började introt på Live while we're young spelas och jag så hur dem kom utspringades och jag så hur Niall tittade in i kameran och jag kännde mig yr av hanns blå fina ögon.
Amys POV
Amys POV
När klockan var runt halv tolv så kännde jag att mina ögon sved ganska mycket och tröttheten väntade bakom hörnet. Men det var inte så konstigt efter som vi inte sovit så mycket igår kväll efter som vi fått ja, besök. Asså det är ju helt sjukt ändå att de kom till mig! Eller ja oss det var ju typ bara vi som "bodde" där ute så man kan ju kalla det vårt. Olivia var praktiskt taget som min syster vi kallade ju varanadras mammor mamma och May och Timmy var ju som mina syskon. Jag tittade på henne, hon låg och snarkade mot min axel. Hon hade somnat för ungefär en kvart sen. Jag ryckte till lite när jag höre trappsteg i trappan. Det var bara mamma.
"Hej sötnos sover du?" frågade hon.
"Nästan. Olivia gör det i alla fall, haha det är ju det hon gör sover och äter"
"mm men du ser supertrött ut så jag ska inte störa mer, Godnatt sovgott" sa hon och pussae mig på pannan. Hon hade blivit överdrivet snäll de senaste tre åre då hon och John, min pappa hade separerat. Jag kännde att ögonenlocken slog ingen och jag föll in i en drömlös sömn.
Olivias POV
Jag vaknade av ett vibrerande ljud mot en bords skiva. Jag öppnade ögonen och det första jag såg var min mobil som rörde sig lätt av vibrationerna. Jag tog upp mobilen och såg en bild på Niall och över bilden stod det
Nialler the best :D Va? varför ringde Niall mig? Ja, ja bäst att svara. Jag tryckte på svara och så hörde jag en ganska morgon trött röst men ändå inte nyvaken säga?
"Zayn can you plz come over here? I reallyyy need to talk to you about Olivia. I think i like her, a lot!" Svamlade han fram. Jag blev jätteröd och stammade fram.
"ee N-Niall I think you r-rang wrong person, i-it's me Olivia. Do you remeber me? From yesterday?" Det blev tyst ett tag sedan hörde jag ett bekant ljud. Någon som slog sin handflata mot ansiktet. Ja det var bekant efter som Amy gör det varje gång jag klantar till det och det är inte så sällan.
"Ooh Sorry! I think I click wrong Malik is just under Malm."
"No it's ok, I saw you yesterday on TV! You guys did a good job."
"Thanks! We miss you, hope we can see you soon!" Jag funderade på att berätta om London resan till jul men jag tänkte att det får bli en överraskning.
"We miss you too, but I gotta go to eat some breakfast. Actually I'm really hungry, Bye"
"Bye" Sa han kort och jag tog telefonen från örat och la på. Shit hade Niall James Horan precis sagt att han gillade mig. Jag måste drömt, fast jag minns ju att jag vaknade. Konstigt. Jag avbröts i mitt tänkande av ett dovt ljud från min mage. Jag var verkligen hungrig. Jag ställe mig upp och ner på golvet rullade Amy. Jag drog efter andan men när hon bara gnällde till lite och fortsatte sova så gick jag vidare mot köket. Jag gjorde mig en macka och satte mig vid en av barslotarna. Jag tog upp mobilen och tittade till twitter. Jag såg inget speciellt förutom lite twits om att killarna var på x factor igår. När jag ätit upp min tredje macka och var inne på min andra te kopp så kännde jag mig änså hyfsat mätt. Jag gick in i TV rummet igen där Amy fortfarande låg och sov på golvet. Det var faktiskt ganska ovanligt att det var jag som var vaken först då jag brukade somna tidigare och sov alltid mycket längre. Jag fick en idée, jag gick ut till köket och fyllde ett glas med iskallt vatten. Jag gick försiktigt tillbaka med det då det vore så typiskt mig att snubbla och spilla ut allt vatten. Men jag lyckades! Jag ställde mig framför henner huvud och började hälla vattnet på henne. Hon flög som en kanonkula upp från golvet, skrikandes och blöt. Hon gav mig en mödar blick medans jag stod och skrattade så jag fick kramp i magen. Det var den roligaste stunden på länge.
Nialls POV
NEEEEEJ jag dör. döda mig! Här står jag i kalsonger i ett rum på ett hotell i paris, ringer fel och säger till världens gulligaste, sötaste, snällaste bästa tjej i världen att jag gillar henne mycket. Hur ska jag förklara det här? Jag ringde Liam istället han var den ända på P så det skulle nog gå bättre denna gången. Han svarade med men pigg röst efter tre pip.
"Good morning Nialler whats up?" sa han glatt.
"Nothing, Do you want to come over I have something to tell you." Sa jag nu noga med att inte säga några detaljer även fast jag viste att det var Liam.
"sure when can I come?"
"Come in two"
"Okay see ya" Jag la på och gick för att dra på mig ett par mjukis och en hoodi. När jag var klar så knackade det passande på dörren. Jag gick för att öpnna och släppte in Liam.
"So what do you wanna talk about?"
"Do you remember Olivia"
"Of curse and Amy whats up with her?"
"I really like her a lot! I know I only met her once but it feel so good"
"If you say so but whats the probleme?"
"Okay promis not to laught"
"Why would I?"
"Dono"
"So spit it out"
"When I woke up I had a really strange dream, it was me and Olivia it was when we playd truth and dare. But randomly it was just me and her. The "kiss" get hotter and the I woke up. I found myself thinking that I wish it was real. Then I figur it out, I'm in love. Thats why I always have butterflies in my stomack when I think of her so I decide to call Zayn. I thought that I called him so I just said like "Zayn can you plz come over here? I reallyyy need to talk to you about Olivia. I think i like her, a lot!" Bur of corse it was Olivia that I calles. Oh my God please kill me!" Han satt tyst en stund, det såg ut som han försökte att koncentrera sig för att inte börja skratta. Men tillslut så gick det inte och han bröt ut i skratt. Jag tittade generat ner och efter en stund så kramade han om mig och sa
"Thats awesome you've alredy do the hard work now just take her on a date!"
"No! Absolutly not she must think I'm crazy!"
"did you tell her that you called to wrong person?"
"Yeah bu that doesn't matter, why am I so unsuccessful?""Your not! You just a little clumsy"
"Sure, but please don't tell the others"
"Promise" Sa han. Han gav mig en till kram
och gick sedan ut genom dörren och in till sig. Jag gick tillbaka till sängen även fast klockan var tolv. Vi hade ledigt idag så jag utnytjade dagen till att ligga i min säng och skämmas. Varför skulle jag alltid klanta till det.
Stackars Niall. Nej men det blev ju ett till kapitel :) Orkar inte kolla igenom så hoppas att ni fattar om det är lite stav fel och sånt! Hoppas att ni gillar det och att ni har haft en bra dag nu ska jag gå och sova efter som det var ett tag sen ;)
Stackars Niall. Nej men det blev ju ett till kapitel :) Orkar inte kolla igenom så hoppas att ni fattar om det är lite stav fel och sånt! Hoppas att ni gillar det och att ni har haft en bra dag nu ska jag gå och sova efter som det var ett tag sen ;)
5. A-barn och bortskämda ungar
Tidigare
Jag tittade på sms:et länge. Ja, det var såklart man inte glömde bort dem i första taget, särskilt inte Amy, med hennes vackra långa kastanjebruna hår och dom där klar blåa ögonen. Jag kände hur dåsigheten tog över och att jag somnade på planet, men bara efter någon timme så väcktes jag. Det var dags att uppträda på X Factor Sverige.
Olivias POV
Olivias POV
Jag gick runt i den lilla boden med One Directions nya singel Little things på högvolym och städade lite. Det var skönt att det var höstlov, att gå andra året är inte det lättaste med alla läxor och prov och sådant. Men jag var glad över min kunskaper. Jag hade gått ut grunskolan med A i alla ämnen utom idrott där jag hade B då jag hade noll boll kontroll. Jag går en musiklinje efter som det är min allra största passion, jag har till och med en egen lite studio med inspelings grejer och är hyfstad på de flesta insrument. När jag nästan var klar så kännde jag hur mobilen vibrerade till i fickan, jag tog upp den och såg att det var ett sms från Amy Bästa bästiiis <3<3<3
"Ooh gud du kommer inte tro mig nu men... MAMMA HAR FIXAT VIP BILJETTER TILL ONE DIRECTION FÖR OSS! Vi kommer att få bo på hotell ensama över jul typ 23-27 :D.Ring mig sen"
Mitt hjärta hoppade över ett slag och jag läste smset fler gånger innan jag kännde hur fangirlet började ta över och heltplötsligt så skrek jag och hoppade runt som en galning. Nu fattade jag äntligen hur alla andra som jag under en lång tid skrattat ut kunde hålla på såhär. När jag hade dampat klart så ringde jag upp Amy.
"Hey Guurl. Vas Happenin'?" Svarade hon
"Hej på dig med, nej men aahh asdfghjkl fattar inte att vi har biljetter vi kommer att få träffa de igen! Hoppas att de kommer ihåg oss" sa jag.
"Jo Harry minns mig i alla fall haha smsade lite med honom när jag kom hem, men vill du komma över? De ska ju vara med på svenska x-factor ikväll och så kan vi planera resan lite om du vill."
"Ja det vore kul, vänta lite ska bara fråga mamma." Jag gick ut och låste, gick ut på den lilla stigen som var typ 50 meter och ledde till hustes bakdörr. Jag öppnade den och letade upp mamma som stog i tvättstugan.
"Hi Mom" Sa jag lite charmigt för att få henne på bra humör så hon inte skulle få ett spel och ta upp den gamla vanliga visan om att jag aldrig är hemma, bara umgås med Amy och inte tar hand om mina syskon. SERIÖST! Jag är 17 en lillebror på 9 och en syster på 2. Kanske inte de roligaste lek kamratera, eller?
"Yeah Olivia what do you want?" Fan hon gick inte på det. Ja, ja det var bara att forstätta och hoppas på det bästa.
"Guess what?"
"It have somthing to do with One Direction, what have they do now?" Sa hon lite uttråkat och tittade upp ifrån strykandet.
"Eem, At christmas they have a conster and a wonder if I could go and see it with Amy?"
"Yes, of corse you schould go! Maybe you stop talking abuot them al the time then." Sa hon först glatt men blev mer och mer ironisk. Men hon sa JA!
"But how did you get tickets? If I don't mistake myself I think they are the moste Popular boy band in the world"
"Liza" Sa vi i munnen på varandra och började skratta. Hon gjorde verkligen allt för att inte Amy skulle deppa ihop efter hennes skillsmässa. Fast hon jobbade ju som chef över någon viktig firma så hon hade ju råd med allt. Det roliga var ju att Amy inte hade varit gladare. Hon tyckte till och med själv att hennes pappa var en svin som hade varit otrogen mot Liza. Men hon klagade inte, inte jag heller för den delen. Det var både komiskt och ganska bra för mig också att vara hennes kompis då. Miss ta mig inte nu! Jag än absolut inte vän med henne bara för att hon har en rik mamma, utan för att hon är den mest undebaraste vännen í världen som man kunde prata om allt med.
"But how long will you be there and what would you do when you there?"
"I thing we take the plane at 23th December and going hom at 27th if that okay? And We're going to the consert at 24th and the meet them after that, and then we have a little time for shopping."
"That sounds great"
"Okay mom, but can I go to Amy now 'couse we're going to see One Direction on x factor sweden and plan a little for the tripp." Hon nickade och jag gav henne en lång kram och tackade henne så mycket och lovade att vara hemma till lunch.m Jag gick och tog en snabb dusch och bytte sedan om till min OnePeace som var i den brittiska flaggan. Tog på mig mina hemma snickrade Converse som var i grönt, gult, blått och rött. Ja, Elevhemmen på Hogwarts alltså. Jag gick ut på gatan och började gå, bara tre minuter senare stog jag i hallen av Amys hus. Ja, jag hade gått in utan att knacka men vi typ bodde hos varandra så det var bara normalt för oss. Det hände att jag sa mamma till Liza men då bara skrattade hon.
"Hey there pretty boy" sa hon med en rysskdilekt som fick mig att skratta så jag snart hade böjt mig dubbel vikt och kippade för att kunna andas efter den våldsamma skratt attacken. Det var ett så typiskt directioner skämt från The Adventurous Adventures of One Direction. När vi hade radat upp snacks och sådant (ja vi var lite onyttiga idag igen! Bara ut och träna sedan) Så satte vi på TV efter som klockan var fem i åtta. Fem minuter gick fort och när vi höre x factor introt så blev vi båda exalterade och kunde knappt sitta still. Efter att de delatagare som var kvar hade kört en cover på What makes you beautiful så började introt på Live while we're young spelas och jag så hur dem kom utspringades och jag så hur Niall tittade in i kameran och jag kännde mig yr av hanns blå fina ögon.
Nialls POV
Efter att deltagarna spelat en faktiskt bra cover på what makes you beautiful så började introt på Live while we're young spelas och vi sprang ut på scenen. Jag tittade in i närmsa kameran och jag såg djupt in i den i en blick menad till Olivia...
:O Vad hände håller Niall på att bli kär och inte tycker att "kyssen" Var så pinsamm i alla fall. Men jag är såååå ledsen för sämst uppdatering önskar verkligen att jag lagt ner mer tid på detta då jag inser nu när jag väl skriver hur kul det är :) Men vill be om ursäkt och lovar att bättra mig och kankse att det kommer upp ett litet kapitel i natt bara för att jag älska er som läser och har lite skuldkännslor men i alla fall hoppas att ni gillar det och så får ni ha en trevlig kväll :)
Länkbyte! :)
Liam Payne, ung och redan högpresterande läkare på London Bridge Hospital. Trots sin ålder kunde han mer än de flesta. Läkaryrket hade gått i släkten på hans fars sida vilket gett han stora fördelar och tips vilket ha gjort honom till den han är idag. Som specialist inom cancer har han hjälpt många unga och äldre. Men han har även andra intressen som musik som han är med i ett lite mindre band vid namn One Direction. Endast på hans fritid hade han tid med sina fyra kompanjoner. En dag rullar Stephanie in med hjärtstillestånd. Liam får Stephanie som patient och blir ansvarig över hennes värden och hälsa. Oväntade komplikationer med cancer betyder det en långvistelse på sjukhuset. Men att ha varandra så nära dygnet runt måste man ju komma varandra närmare. Men vad leder det till? (http://ffonedirection.blogg.se/)
Detta är en sjukt bra fanfic för er som är intreserade! Och är sjukt ledsen för den dåliga uppdateringen men det kommer ett nytt kapitel i kväll. Anledningar, jo, jag har haft mycket i skolan och för tillfället är jag hos farmor och farfar men jag fick låna datorn :) Som sagt ett nytt kapitel kommer senare i kväll.
Tack så VÄLDIGT mycket till er som forsätter att läsa det värmer och änum mer värmer kommentarerna så fortsätt så, så locvar i alla fall jag att bli mer uppdaterad :)
4. Tickets
Tidigare
(Amys POV)
Jag berättade vad Niall hade skrivit och hon rodnade lite. Haha hon hade alltid haft Niall som en liten favorit. Precis som jag tyckte att Harry var helt underbar.
Olivias POV
Gud, jag hade träffat one direction. Till och med sovit i samma rum som dem, varit i samma rum och till och med kysst en från one direction. Niall. Han och hans underbara, sätt. Åh, jag hade KYSST Niall! Eller faktiskt rättare sagt han hade KYSST MIG! Det kanske var en konsekvens men "hell no"! (ursäkta språket) Det hade varit underbart. Och vi hade fått deras nummer också! Jag kunde nästan allas utantill nu, fast Amy bara små skrattade när jag rabblade upp dem...
-Ska vi lyssna på lite musik? Flög det plötsligt ur Amy. Hon kanske ville bryta tystnaden, för ja, det hade varit ganska tyst medan jag tänkt. Jag gick mot datorn utan att svara, jag tror hon förstog ändå. Jag öppnade spotify och startade little things. Med, såklart, One Direction. Jag tror ingen av oss kunde ändå riktigt sätta sig in i vad som hänt. Men jag minns allt i ända liten detalj.
-Du, jag tror jag måste hem snart. hörde jag plötsligt Amy klämma fram.
-Aha, okej. Men behöver du en telefon? svarade jag ändå lite paralyserad av mina tankar.
-Uhm, nej. hörde jag henne svara. Jag såg på henne medan hon letade efter hennes telefon i väskan. Hon fann den snabbt och hon förde mobilen mot örat. Jag stängde ögonen och undrade hur länge vi hade varit uppe igår egentligen. Jag var faktiskt rent taget skit trött! Jag var så nära på att somna när jag plötsligt hör Amy säga något.
-Va sa du? Klämde jag fram efter att inte uppfattat vad hon sagt. Jag hörde att hon suckade och sa;
-Asså, jag måste hem nu, mamma ville något. Men vi ses! Hejdå!
-Hej hej. Jag hörde hur hon slamrade ut ur dörren med hennes saker. Jag var nu kvar helt ensam i det lilla huset. Jag gick till sängarna där Niall hade legat och sovit och kände hur det fortfarande luktade Niall. Mm. Jag kunde dö lycklig nu. Jag kände hur ögonlocken sakta började bli tyngre och tyngre och till slut föll jag i en djup sömn.
Amys POV
Usch, jag var alltid vungen att packa seriöst för mycket saker. Jag tog väskan över axeln och kände hur några droppar föll ner på huvudet. Asså jag och min otur borde få ett pris! Efter bara några meter kom skyfallet ner. Jag kände hur vattnet läckte in i skorna, fy! Men jag kunde glädja mig med att jag skulle vara hemma på bara någon minut, tur att jag och Olivia bodde så nära varandra! Och jaa, efter bara två minuter så var jag hemma. Jag öppnade upp dörren hem och slängde väskan på golvet.
HALLÅÅ! Vrålade jag samtifigt som jag började gå mot vardagsrummet, där mamma ofta befann sig.
-Hej älskling! Du jag har ett par jätte glada nyheter till dig! Jag följde rösten till tv soffan och jag satte mig i soffan bredvid henne.
-Jaa, berätta..! Svarade jag nyfiket.
-Okej, jo du vet bandet du gillar. hmm, vad hette dem nu igen...?
-ONE DIRECTION JA! Brast jag ut, nu gällde det något rejält bra!!
-Joo så var det ja! Joo det är såhär att dem ska ju ha en konsert i London snart och..
-OMG OMG OMG!! Skrek jag av lycka.
- Ja ja, ta det lugnt nu gumman! Sa hon lite halvt skrattande.
- Ja ja, ta det lugnt nu gumman! Sa hon lite halvt skrattande.
-Mamma, detta är allvar.
-Okej okej! Jag berättar nu. sa hon och jag kröp närmare..
-Jag har bokat in dig och Olivia på en one direction konsert i London!
-Mamma du skojjar!! DU SKOJJAR!!! AAAHH!! IIHHH!! Jag hoppade upp av glädje!
-Och, ni ska få bo själva på ett hotell plus att ni får gå på deras skivsignering!
-Mamma, jag älskar dig!!! skrek jag ut av glädje och gav henne en bamse kram. Jag tackade tusen gåger och sedan bar jag upp min väska på rummet och la mig i sängen. Jag tittade upp i taket och fantiserade om konserten. Åh vad vi skulle ha roligt! Och bo själva på ett hotell! Jag längtade verkligen. Jag tänkte att jag kunde sms:a Olivia om den glada nyheten så jag tog upp mobilen ur fickan och öppnade kontakt listan. Jag skrollade sakta ner bland kontakterna. Jag stannar vid bokstaven H. Jag ser Harry Styles nummer. Jag öppnar det för att skicka iväg ett sms, jag skriver en liten kort text och utan att tänka mig för så har jag skickat det. Jag ångrade mig redan.
Harrys POV
Vi satt i privat helikoptern på väg mot Stockholm. Jag var ganska trött, eftersom Niall hade väckt mig mitt i sömnen. Jag tittade på Niall och märkte att han sov. Jag kände att jag hade börjat bli ganska uttråkad just nu. Jag började fippla med mobilen, det blev mest av att kolla twitter. Jag kände att jag plötsligt fick en stor lust av att sova jag med. Men då plingar det till i mobilen.
"Hi, do you remember me? I'm Amy from yesterday, you know? The one with the long brown hair! :D Yeah, hope we meet up again sometime! xx"
Jag tittade på sms:et länge. Ja, det var såklart man inte glömde bort dem i första taget, särskilt inte Amy, med hennes vackra långa kastanjebruna hår och dom där klar blåa ögonen. Jag kände hur dåsigheten tog över och att jag somnade på planet, men bara efter någon timme så väcktes jag. Det var dags att uppträda på X Factor Sverige.
Så där ja! Då var del 4 ute! Kommentera gärna vad ni tyckte om den! PS. Förlåt att den inte kommit upp tidigare men som sagt, LIVET KOMMER IMELLAN IBLAND.. ;) Aja! Hoppas ni gillade den!
Så där ja! Då var del 4 ute! Kommentera gärna vad ni tyckte om den! PS. Förlåt att den inte kommit upp tidigare men som sagt, LIVET KOMMER IMELLAN IBLAND.. ;) Aja! Hoppas ni gillade den!
3. Vilken underbar dröm
OLIVIAS PERSPEKTIV
Fan Louis varför sanning eller konka det var ju det värsta som fanns. Aja kanske inte lika farligt om man körde det med One Direction. Jag tog fram en flaska och snurrade den innan någon han protestera. Den stannade på Harry.
-Harry truth or dare?
-Truth.
-Okay say something that even the boys didn’t know, sa jag med ett förnuligt leende.
-ee I was a virgin ‘till I was 14, sa han och rodnade lite.
-14? BUT YOU SAID TO ME IT WAS THE FIRST TIME! Skrek Louis och alla stirrade på honom. Han gjorde en allvarlig min men sedan så började det rycka lite i hans mungipor sedan brast alla ut ett stort gapflabb. Sedan var det Harrys tur att snurra flaska. Den snurrade ett bra tag men tillslut så stannade den på Louis.
-Haha fair, hånskrattade han mot louis
-Dare
-I dare you to...han funderade en stund men sedan sken han upp.
-I dare you to take off you trousers, go out and scream really loud that you love Eleanor.
-Haha was that your best Hazza? You I almost do that every day, sa Louis och började ta av sig sina byxor. Han öppnade dörren och gick ut för att sedan springa runt i en cirkel i den lilla gläntan som var utanför boden. När han var klar som kom han in och satte på sig de lånade mys byxorna igen. Ja, de hade alla fått låna kläder efter som de inte kunde sitta i sina våta kläder. När Louis hade snurrat så hamnade den på Amy och hon sa sanning. Hon fick berätta om alla sina pojkvänner och efter hon var en såpass snygg tjej med sitt långa raka bruna hår och blåa ögon, perfekta ansikte utan hud problem och perfekta kropp, smal och stora bröst så hade hon ju haft en del haff men det längsta varade i typ en månad så hon var ju inte precis den bästa på långa förhållanden men hon hade i alla fall någon som ville ha henne till skillnad från mig som var lite mer kraftigt byggd halvlångt lite vågigt gingerhår gröna ögon som var inramade med ett par svarta glasögon. Det var inte sur över glasögonen de var faktiskt ganska stiliga och förbättrade konstigt nog mitt utseende. När hon var klar så snurrade hon flaskan och den hamnade på Niall.
-Truth or Dare, sa Amy.
-Dare.
-Okay haha, if everybodu close those eyes so should Niall kiss that one who looks cutiest in the room. Han började rodna som en tok och det var nog det gulligaste jag sett på länge. Jag stängde ögonen som Amy hade sagt och efter en liten stund så kände jag ett par varma läppar formas mot mina i en snabb kyss. Snabbt efter så höre jag hur amy bröt ut i skratt och alla öppnade ögonen och tittade konstigt på Amy.
-What is so funny, frågade Zayn.
-Hahaha Niall I didn't mean the lips. Alla stirrade på Niall som fortfarande satt framför mig fast nu röd som en tomat. Han slängde sig snabbt i närmaste säng och snart somnade han efter som man hörde hur han började mumla något om Italien och om ryktena är sanna så pratar han om sin dag. Efter det så kollade jag på klockan som visade halv fem. När vi sagt god natt så gick alla och la sig.
Nialls POV
Gud va pinsamt jag tror jag dööör. Varför var jag så dum och inte bara gav henne en kind puss. Aja gjort är gjort jag somnade snabbt och började drömma om hur dagen hade varit, hur vi gått på planet från Italien sedan kraschat och sedan kom hit men när jag kom till puss delen så blev det en helt annan situation plötsligt så låg Olivia och jag och hånglade för fullt på golvet och alla applåderade, det konstigaste av allt var att jag tycktes gilla drömmen. Jag väcktes av att min telefon ringde. Magiskt nog så hade alla våra telefoner klarat sig men det och våra plånböcker var det ända vi hade kvar. Jag såg hur displayen lös och en bild på Paul dök upp.
-Hi Niall can you explain why you and the guys aren't here yet? Just det han tog ju ett annat plan så han hade inte hört om kraschen alltså, konstigt han visste ju allt. Jag berättade om kraschen och att vi befann oss någonstans på västra Hisingen i göteborg. När jag gett Paul en vägbeskrivning så sa han att han skulle skicka en helikopter som skulle hämta oss om tjugo minuter. Jag gick upp och drog en hand igenom mitt blonda hår och tittade mig sedan lite ny vaket omkring. Jag hittade en bit papper och en penna. Jag bestämde mig för att skriva en lapp med våra telefon nummer och varför vi behövde lämna så tidigt. När jag var klar så la jag den på det lilla bordet och började väcka killarna. Tjugo minuter senare så att vi i helikoptern på väg till stockholm fortfarande i våra lånade kläder. Ännu en anledning till att träffa dem igen tänkte jag och föll sedan in i en drömlös sömn.
Amys POV
Jag vaknade faktiskt av mig själv för första gången på länge och stolt över att jag lyckats sova till halv två. Olivia som nog var den största sömntutan i världen sov såklart fortfarande så jag bestämde mig för att väcka henne genom att hoppa i hennes säng. Men sen kom jag på att det kändes som om något saknades. Just vart är One Direction? Haha va töntigt det lät men det var ju sant de var ju här när vi somnade. Eller var det bara en underbar dröm? Jag letade lite desperat ett tag men utan lycka. Jag satte mig på en stol som var intill det lilla bordet och hade helt tappat lusten att väcka Olivia. Jag satte handen på bordet och då kände jag en liten pappersbit jag tog upp den och på stod det en liten text.
Hi! Sorry but Paul (our security guarder) called and send us a Helicopter and we have to leave because we must preform at Swedish x-factor tonight but call or text us (Our number will stand on the notes backside) when you have woke up and we didn't want to wake you up 'cause you both look so cutie.
Niall :)
AAAAAHHH, jag skrek ut som om jag var helt galen och Olivia satte sig yrvaket upp och stirrade på mig som om jag var en idiot.
-Olivia du kan inte gissa vad som har hänt.
-Ne det kan jag inte så kan du berätta? Jag berättade vad Niall hade skrivit och hon rodnade lite. Haha hon hade alltid haft Niall som en liten favorit. Precis som jag tyckte att Harry var helt underbar.
Hej kul att det är några som har hittat hit till våran lilla fanfic. Hoppas att ni kommer att trivas och att ni kommenterar värmer supermycket. Kommer att förmodligen komma upp dagliga kapitel som Hanna och Jag (Ellen) turas om att skriva. Det blev dock inget kapitel igår då jag hade en heldel skolsaker att fixa innan skolan skulle börja igen efter lovet. Ellen xx :)
2. Myskväll
Detta har hänt:
Jag låste upp och öppnade försiktigt och där stod ingen mindre än Louis Tomlinson.
Herregud! Självaste Louis, stog bara någon meter framför mig!
-Ehm, Hi there I'm Louis from one direction, and we're kinda need somewhere to sleep, and yeah. We are wondering if we could sleep here?
Jag och Olivia stog som förstelnade. VI kunde inte röra en ända muskel i kroppen. Men tillslut hörde jag Olivia klämma fram något.
-Uhm, sure, come in! Feel like home!
-Thank you! svarade Louis och alla steg in i den lilla byggnaden. Jag tänkte efter för att också kunna säga något. Då kom jag på att vi inte hade presenterat oss än.
-Umh, by the way I'm Amy! sa jag med en ändå ganska stabil röst. Jag skakade sedan hand med killarna. Olivia presenterade sig också och vi alla satte oss sen ner och pratade lite om allt möjligt. Tills Zayn plötsligt märker att de fortfarande sitter i deras blöta kläder! Alla vi började fnissa lite. Tänk att de glömde bort det, ja menar det måste ändå vart ganska kallt och sitta i syngsura kläder. Jag vaknade sen ut från mina tankar och märkte att alla hade tagit av sig tröjan. Jag blev förstelnad. Jag bara satt och stirrade på dom. Åh gud, vad snygga dom var! Plötsligt märkte jag en hand vifta framför mitt ansikte. Jag tittade upp och där stog Harry och fnissade. Jag dog av skam. Jag ville bara komma där ifrån, och det fick jag också. För Olivia drog med mig till "det lilla rummet" där alla handdukar och filtar var förvarade. Jag följde med och tittade bara ner i golvet när vi gick ut därifrån.
Harrys POV
Jag såg hur tjejerna lämnade huset för att hämta oss något att värma oss i. Jag kände att jag nu hade min chans att ställa frågan jag velat ställa under tiden vi hade varit här.
-Soooo, what do you think of the girls?
-They are very nice! hörde jag Liam svara direkt.
-And gorgeous! la Zayn snabbt till. Vi alla skrattade lite men vi hållde ändå med. Mer än så hann vi faktiskt inte säga för sen tjejerna kom in rusande med säkert 15 filtar och handdukar. De la ner alla filtar och handdukar i en hög och sa att vi fick plocka lite hur som helst. Och vi alla kastade oss över högen samtidigt, alla skrattade högt! Sen när vi hade slutat kriga om filtarna och när vi hade satt oss bekvämt så började vi plötsligt få det ganska långtråkigt.
-What do you wanna do? frågade då Amy som om hon kunde läsa mina tankar!
-I know! hörde vi plötsligt Louis tjuta ut.
-Tell us, but please in a normal tone. sa så Liam.
-Okay, Let us play, truth or dare! Ingen verkade neka eller något och det verkade faktiskt som en bra idé att lära känna varandra också. Så Det fick det bli!
Let's start! sa jag med mycket nyfikenhet om hur kvällen skulle bli.
Hoppas ni tyckte om delen, även fast den var ganska kort! Men det är såhär att jag har råkat radera det jag skrivit hela 2 gånger! Så Ni får nöja er med detta sålänge. Men jag hoppas i alla fall att vi hinner publicera nästa del redan imorrn! :)
1. Övernattnig
OLIVIAS POV [point of wiew]
Jag satt på mitt rum och checkade facebook. Plötsligt så plingade min mobil till, ett sms från Amy. "Hej skulle du typ vilja ha en filmkväll och sova över och nörda One Direction?" "Hahaha okej kom om 15" "Okej kommer". Jag gick ut till våran friggebod som låg lite i undangömme en liten bit ut i skogen för att fixa i ordning så vi kunde sova där. När jag bäddat klart så gick jag in till huset igen och började poppa popcorn och tog fram lite läsk, chips och godis. Efter en liten stund så plingade det på dörren. Jag gick mot den men min super irriterande lillebrorsa han före med sin töntiga spiderman dräkt. Fan.
"Hej Timmy, vad trevligt att se dig och vilken fin superman dräkt du har!"
"Det är inte superman det är SPIDERMAN!!!!"
"Oj förlåt nu ser jag" Hur kunde hon vara så snäll mot en sådan idiot? En fråga jag undrat över länge. Men det var hennes val och jag orkade inte bry mig.
"Hej Olivia, Varför luktar det bränt?" Helvete, Popcornen! Jag släppte ner May på golvet och sprang upp för att stänga av plattan. När jag lyfte på locket slog ett os av brända popcorn över mig.
"MOM CAN YOU TAKE CARE OF TIMMY AND MAY? AMY IS HERE!" ropade jag så att hon skulle höra.
"Okey have fun don't stay up too late!" "What is that disgusting smell?"
"Eeh, I forget the popcorn.." Jag gick ner till Amy igen och tog henne i handleden och drog med henne upp och ut till boden. Det var det ända sättet att få henne ur vägen från Timmy och May hade jag förstått.
När sett den första filmen som var Djungelboken så övertalade Amy mig att vi skulle se SAW. Den var ganska läskig faktiskt. Vi skrek till några rejäla skrik några gånger. När filmen sen var klar så startade vi min dator och satte på min one direction lista på spotify. Fösta låten på listan var deras nyaste, Little Things. Vi både sjöng med, kanske lite för högt. Men kul var det i alla fall! Efter att ha dampat loss lite så satte vi oss ner och började snacka killar. Det blev mest One Direction men det var ju vårat vanliga samtals ämne så det tänkte vi inte så mycket på. Jag tyckte att Niall var sötast om jag måste välja någon men det var väldigt jämt. Hur kunde man se så perfekt ut, sjunga så perfekt och helt enkelt vara så perfekt. Jag kände hur ögon locken blev tunga och jag föll snabbt in i en djup och skön sömn.
Jag vakande av att det knackade på dörren. Jag väckte Amy och bad henne att öppna men hon vägrade. Vi gick långsamt fram till dörren med ett paraply i högsta hugg. Jag låste upp och öppnade försiktigt och där stod ingen mindre än Louis Tomlinson.
NIALLS POV
Vi hade precis packat in i bilen som skulle ta oss från hotellet i Milano till flygplatsen. Paul satte sig i förarsätet och vi andra spred ut oss i bilen. Efter tjugo minuters bilresa så var vi äntligen framme vid flygplatsen. Vi checkade in och efter som det var vårat privat plan så fick vi gå på direkt. Jag satte mig bekvämt i en stol och eftersom det var ganska kallt så drog jag på mig ett duntäcke. Louis kom och satte sig mitt emot mig och Liam tog en bild som han sedan la upp på twitter. Jag var trött efter två hysteriska dagar i Spanien och Italien så jag somnade jag ganska fort.
Helt plötsligt så kände jag hur trycket förändrades i kabinen och planet sjönk neråt i en skrämmande hastighet. Snart så hördes ett ljudligt BOM och jag kände hur plantet krockade mot vattenytan. Hur ska detta gå?
Hej! Detta är våran nya story hoppas att ni gillar den :)
Ellen & Hanna
