En månad senare....

 

Jag och Amy satt på flyget till London. Jag kunde inte fatta att vi faktiskt skulle gå på deras konsert! Vi skulle få se dem live OCH träffa dem! Igen... Jag log och småskrattade väldigt tyst för mig själv. Åh! Vad jag och Amy skulle ha kul! Jag sneglade på henne. Hon låg och sov med en tidning över bröstet. Jag lutade mig mot hennes axel och efter bara några minuter så sov jag också.

 

~

 

- Olivia!! Vakna! Vi har landat!! Jag öppnade ögonen och tittade ny vaket omkring mig. Jag såg stolar och väskor och folk. Jag märkte att vi också kanske skulle stiga av så jag packade ihop mina saker och mosade ner i handbagaget. Jag ställde mig och och vi tryckte oss ut mot utgången. När jag väl var där så la jag ena handen på ena höften och sen andra hållde jag upp i luften samtidigt som jag ropade:

- HELLO ENGLAND! Jag såg några som slängde några undrande blickar men jag brydde mig inte för jag skulle se one direction live! Och träffa Niall! Jag var så nervös för träffen! Jag vaknade upp ur mina tankar när några flygvärdinnor säger till mig att jag måste gå ner för trappan. Jag kollar ner och märker att jag har stått där hela tiden. Jag kände hur mina kinder började ändra färg. Jag kollar ner och ser Amy halv ligga på marken och garva ihjäl. Och det hjälpte ju inte precis situationen... Men strunt samma! Jag var glad nu och det fick ingen ändra på! Eller rättare sagt, ingen kunde ändra på det!

 

-Taxi!! TAXI! Hade vi skrikit i ungefär en kvart utan resultat. Till slut så stannade en taxi och jag och Amy hoppade in snabbt, ifall någon skulle på något sätt hinna före...? Jag sa adressen som jag kollat upp innan vi hade stugit på flyget. Och efter ungefär 20 minuter var vi där, jag minns att det hade stått att ddet bara skulle ta 10 minuter men... Vad hade jag att klaga på? Vi steg ur och jag betale, vi såg hur taxin åkte iväg mot hållet vi kommit ifrån.

- Okej, du kan vägen, du leder! Sa Amy efter en liten stund.

- Okej, då ska vi se här... Vi ska gå framåt och sen svänga in till vänster sen så ska vi se en blinkande skylt och där är hotellet! Svarade jag självsäkert. Vi började gå och svängde sedan vänster.

-Jag ser ingen skylt Olivia... Sa sedan Amy efter att vi stått stilla och tittat oss omkring.

- Är du säker på att detta är rätt väg? Fortsatte hon sedan.

- Jag vet inte, jag kollar mobilen.. Svarade jag osäkert. Jag fiskade upp den ur fickan och kollade igen.

- HELVETE! Jag sa fel adress till taxi chaffören!

- Amen vad i helvete Olivia!! sa hon och slog sig i pannan. Efter att vi lugnat ner oss en aning så ringde vi efter en taxi. Vi satte oss på vårat bagage och väntade. Och efter ungefär en kvart så var den här. Vi gick in snabbt och denna gången sa Amy vart vi skulle, inte för att hon hade så mycket bättre lokalsinne.. Men men.. Taxin började rulla och jag lutade mig mot fönstret.

 

Jag satt och fipplade med mobilen. Kollade twitter och sådär. Jag sankade Olivia, vi hade hållt kontakten ganska bra men det känndes som om vi aldrig skulle träffas igen. Det var synd för jag hade verkligen fått känslor för denna tjej trotts att jag bara sovit hos henne en natt. Undra vad hon gör just nu. Antagligen föbereder julen. Just det, det var ju snart jul. Jag ville åka hem till Irland men vi skulle ju ha våran konsert och sedan skulle vi jobba efter som vi hade planerat två album 2013 så var det redan inspelningarna i gång. Efter som klockan hade börjat bli ganska mycket så gick jag och gjorde mig iordning för vi skulle upp tidigt dagen där på för att checka ljudet och sånt.

Att Olivia aldrig kunde hitta något! Nej okej, det var kanske att ta i lite men. Okej det var första gången vi var i London, själva. Vad i hela friden tänkte vi på!? Jag började plötsligt skratta åt saken. Här satt vi i en taxi utan att veta var vi egentligen skulle efter att ha gått vilse. Jag såg hur Olivia tittade på mig konstigt, men det fick mig bara att skratta ännu mer! Då släppte det för henne också. Vi satt i baksätet i taxin och skrattade så vi grät! Det är det som är så bra med oss, vi bara skrattar åt allt! Efter ungefär fem minuter så lugnade det ändå ner sig och vi satte oss upp igen. Vi pratate om konserten och hur det skulle bli att träffa dem igen. Även fast det har vart vårat typ ända samtalsämnet vi pratat så tröttnade vi inte på det! Vi kom alltid på nya saker att fantisera om liksom! Och efter ännu en liten stund så var vi framme där vi skulle varit från början. Vi hoppade ur taxin och tog våra väskor medan vi började gå. Tillslut så såg vi skylten vi båda tittade på varandra och nästan sprang till hotellet. Vi gick in och en doft av kaffe var spridet i rummet. Vi checkade in och gick för att leta reda på våra rum. Efter mycket skratt och felspringande så hittade vi äntligen rum 46. Jag stoppade in nyckelkortet och gick in. Det lucktade nytvättat och jag njöt av att dra in doften av frihet. Jag slängde väskorna vid hallen och sprang in för att paxa säng. Men Olivia var lika snabb. Så såklart så tog vi samma säng, vi brottades och hopaade i sängen tills vi plötsligt hörde ett knak. Vi båda slutade tvärt och tittade på varandra. Sen brast vi ut i ett mega gapflabb! Vi hade knäckt en bräda under sängen! Och det var tyvärr inte första gången... Vi skrattade tills vi grät! Sen slutade det med att Olivia fick sova där och jag tog den "hela" sängen. Jag låg en stund och bara njöt av allt. Men tillslut så somnade jag, med kläder och allt. Jag drömde om konserten, som skulle vara imorgon kväll. Jag var sjukt taggad!