20.
Nialls POV
Smart Niall. Jag beundrar dig verkligen och fasoneras över hur dum du kan vara ibland, eller är hela tiden. Det är inte förstag gången du gör bort dig idag Niall tänk på det. Utan typ tredje och klockan är bara 12. Okej nu får du sluta prata till dig själv i tredje person Niall, det uppfattas som konstigt, onormalt och helt över det naturliga. Men seriöst, hur lyckas jag alltid klanta till det när stunderna är som bäst? Men hon kanske inte gick iväg på grund av att jag svikit henne. En lite gnista av hopp tändes inom mig men slocknade ganska fort. Klart att det var på grund av mig hon rusade ut ur huset. Jag stod kvar på samma punkt som jag stått på under hela händelsen. Till och med skorna var kvar på fötterna. Jag stod kvar ytterligare en minut och bara stirrade på väggen framför mig utan att tänka på något speciellt. Sedan slog det mig vad jag måste göra. Jag måste prata med Olivia. Jag greppade jackan som jag hunnit hänga av mig och rusade sedan ut igenom dörren. killarna stirrade på mig men han inte möta deras blickar då jag hade fullt upp med att springa och samtidigt försöka komma på var Olivia tagit vägen.
När jag sprungit runt i kvarteret ett tag utan att hitta henne så bestämde jag mig för att bara sätta mig ner och tänka strategiskt. Var skulle du åka om du blev sur på någon? Hem. Om du var i ett annat land? Hem. Om du inte hade så mycket pengar så du bara kunde sätta dig på ett plan och åka? Där jag bodde. Så klart, hon måste vara på hotellet. Jag gick med snabba steg tillbaka till huset och ropade på Louis.
- Yeah, what is it mate? Svarade han ifrån köket.
-Drive me to Amy and Olivia´s hotel. Sa jag mer som en övertygelse än en fråga. Han kom ut från köket och började ta på sig sina skor. Jag var glad över att han inte strävade emot. Vi satte oss i bilen och han började köra mot hotellet. Bilresan tog inte mer än 10 minuter trots london trafiken och så fort bilen stannat gick jag med rask takt in till lobyn medan Louis stannade i bilen. Jag gick fram till receptionen och frågade efter Amy Hav. Jag fick ett nummer och en våning och började gå mot hissen. När jag stod utanför rummet knackade jag försiktigt.
- Go away! Hörde jag Olivia ropa.
- It's me Niall, I know that you are really mad at me and I'm so, so, sorry and I just want you to know that I didn't mean to don't tell you I just thought that we had a great time and I didn't wanted to ruin it. Till min lättnad öppnade hon dörren.
- I'm not mad at you, I stormed out from the house 'cause I was worried, worried about Amy,but I find her here and now I’m trying to get her feeling better because your Harry friend did really hurt her. Sa hon och gav mig ett av de där leendena man kunde döda för. Jag tog ett långsamt steg framåt. För att sedan ge henne en lång efterlängtad kyss. Den blev mer intensivare och vi röde oss in i rummet för att slippa stå halvt ute i korridoren. Dörren stängeds bakom oss och jag fortsatte få henne att gå bakåt utan att släppa hennes läppar ifrån mina. Jag lutade henne mot väggen och precis innan vi hann ta av oss kläderna hörde vi en harkling bakom oss.
- Remember what you have said about sex Niall. And just to make it clear, you are not married yet. Sa Amy med ett halvt elakt flin på läpparna och gick ut igenom dörren jag nyss kommit in igenom.
- How did she know? Frågade jag lätt anfådd efter den intensive kyssen.
- Haha, Niall have you already forgotten that we are directioners?
- Oh, yeah, but don't listen to her. To be honest I'd just said that to make mum proud. Det var faktiskt sant. Mamma och pappa med för den delen var ganska djupt kristna, men jag hade inte precis hakat på det tåget. Det var alldeles för tråkigt och dess utom trodde jag inte på någon gubbe som skapade jorden och allt det där. Det är till och med vetenskapligt bevisat. Jag gav upp mina tankar om mamma och pappas tro och lät mina händer istället utforska Olivias kropp. Kyssarna blev allt mer intensiva och vi rördes oss från väggen till sägen. Vi såg den inte utan istället föll jag pladask med Olivia under mig. Hon rodnade antagligen men det var inget som syntes eftersom hennes kind var tryckt mot min. Jag kunde inte låta bli att tänka tanken att vi var helt ensamma och ingen skulle störa oss och tid det hade vi. Eller egentligen inte, hon skulle nog snart hem. Det var då det slog mig. Här ligger jag och ja, råhånglar med en person som jag träffat en gång innan och knappt känner. Det var en ganska läskig tanke men också sann. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Jag hade tydligen blivit kär i henne utan att känna henne så varför inte detta? Eller gick vi för fort fram? Fansen visste inte en om henne. Men ungefär där blev jag avbruten i mitt tänkande då hon råkade komma åt min ”sak” och lusten tog över helt. Jag råkade få ur mig ett stön och hon fnissade lite.
- You like it? Frågade hon lite retsamt, Jag bara tittade på henne och nickade långsamt.
- Take off your shirt, bad jag.
- No, if you want it off, you are going to be the one who take it off, sa hon bestämt. Jag tog tag I tröjkanten och drog den över huvudet på henne. Mina ögon fastnade lite på hennes bröst. Detta skulle bli en lång natt, eller rättare sagt dag...
Hemskt ledsen för sämst uppdatering!!!!!!
