Jag låste upp min lägenhet, slängde väskorna på golvet och sjönk med en suck ner i soffan och satte igång ett FIFA game.  Jag förlorade så klart även fast jag spelade mot datorn men jag skyller på att jag inte riktigt var klar i huvudet. Jag gick ut i köket för att göra mig en macka och lite té. Jag satte mig på en stol och tog fram min dator som låg på köksbordet. Kanske inte det bäst stället att ha den på när man åker bort i en vecka men det hade ju gått bra så jag tänkte inte mer på det. När min macka och mitt té låg i magen så gick jag och borstade tänderna. Det var skönt att bara få vara hemma och njuta lite av livet. Vi skulle snart till USA och vara med på ellen degeneres show. Det såg jag fram emot. Jag la mig i sängen och loggade in på twitter. Då slog det mig att jag inte varken följde Olivia eller Amy. Jag sickade ett sms till Amy och frågade om deras twitternamn efter som det vore näst intill omöjligt att hitta dem bland alla mina 7,5 miljoner följare. När jag hade väntat i en kvart utan att hon svarat så kom jag på att klockan var runt 23:30 där borta så hon sov nog. Jag bestämde mig för att göra ett försök hos Olivia också även fast det är lite awkward mellan oss för tillfället. Till min förvåning så svarade hon.

 

 

Jag läste smset en gång till för att mina trött ögon skulle uppfatta all text. Vi heter Olivia_Nialler bla bla bla jag gillar dig också bla bla bla. VÄNTA! Va? gillar hon mig också?! Jag blev plötsligt klar vaken och jag kännde hon mina mungipor gick från ena örat till det andra. Hon gillade mig också. Bara av att tänka tanken så blev fjärilarna dom galna i magen. Toppen nu skulle jag ju aldrig kunna sova. Jag tog upp mobilen som ramlat ur min hand när jag fick höra den glada nyheten. Jag sökte på Olivia_Nialler och följde henne sedan gjorde jag det samma med Amy. Jag tog fram gitarren och försökte komma på en lugn låt som jag kunde spela för att varva ner lite.

När klockan var runt halv ett så kände jag hur gäspnignarna började komma tätare och jag la mig ner i sängen igen och somnade som tur var ganska fort.

 

När äntligen kunde öppna ögonen så blev jag tvingad att stänga dem igen på grund av dem starka lamporna som lös i taket.

- Åh hon är vaken, hörde jag någon säga. Personen måste ha sått några meter ifrån mig för ganska snart där efter så kännder jag en kall hand mot min kind. Jag gjorde ett nytt försök med att öpnna ögonen och denna gången gick det bättre. Jag vande mig ganska fort vid ljuset efter att ha blinkat några gånger. Rummet jag vaknat i var vakt bekant. Men jag kan inte minnas att jag somnat här. Det senaste jag minns var att jag kännde mig väldigt illa till mods för att jag hade berättat för Harry men inte Olivia. Runt min säng som jag nu insåg stod inne på ett sjukhusrum på salgrenska, stod en sjuksköterska, en läkare och mamma. Det var tyst en lång stund och alla tittade på mig medan jag växlade mellan läkare, sjuksköterska och mamma. Tillslut så sa läkaren något

- Jo, Amy det är så här att du fick ett anfall igår kväll. Dessa kan uppstå när man har Canser och blir väldigt upprörd. Jo, nog för att jag hade varit upprörd alltid. Men ändå detta kommer inte bli lätt.

- Vi tycker att dina värden ser bra ut så du kommer få åka hem om en timma, men om något känns dåligt så tveka inte och ring. Ja! Jag skulle få åka hem så tidigt. Jag har varit på sjukhus alldels för mycket. ALLA som jobbar här kan mitt namn och vet vem jag är det spelar ingen roll vem som kommer och hämtar mig med abulansen så säger de. "Nej men hej på dig Amy, kul att se dig igen."  

En timme senare så bad jag mamma släppa av mig vid Olivia. Vi behövde värkligen prata. Mamma sa att hon hade berättat om Cancern och HIV:en och jag hade tackat henne även fast jag önskar att jag hade berättat för henne redan i börja av våran vänskap. För HIV:en har jag ju haft sedan jag föddes. Men cancern fick jag ju reda på i förrgår så det kunde hon ju inte klaga på, eller? Med tankarna snurrandes i huvudet så knackade jag på Olivias dörr. Det var Timmy som öppnade.

- Hej Timmy! Är Olivia hemma?

- Ja, men hon sägej att hon inte vill pjata med någon. Mitt leende dog ut och jag gick in med ett skrämt ansiktuttryck. Jag gick upp för trappan och vek av till vänster och knackade på hennes dörr.

-Gå!!! Jag orkar inte prata med någon! Jag struntade i det och gick in på rummet ändå. Jag gick fram till sängen som hon låg på med ansiktet i en kudde. Den såg ganska blöt ut så jag antog att hon hade gråtit.

-Förlåt. mummlade jag. Hon lyfte långsamt huvudet och mötte mina ögon. Sedan satte hon sig upp och la armarna om mig. Jag kramade henne tillbaka.

-Lova, lova att inte försvinna. Su måste lova det, sa hon mellan snyftningarna.

- Jag kan tyvärr inte lova det, men jag lovar att kämpa, jag ska kämpa för dig, det lovar jag. Sa jag och strök henne över ryggen.

- Tack.

-För vadå? Du borde vara arg på mig för att jag inte har berättat något så viktigt, inte tacksam. Sa jag lite förvånat.

- Jag var arg, men sen så insåg jag hur mycket jag skulle sakna dig om du, gick bort och då släppte ilskan och jag blev bara orolig och rädd. Efter som hon inte var arg så betsämde jag mig för att inte berätta att Harry viste. Det skulle bara ska problem. Vi satt och kramades i några minuter sedan så gick vi och gjorde oss en kopp té var och satte oss och tittade på UANT (up all night tour). Jag var glad över att vårat lilla "bråk" hade lagt sig som förut och att hon behande mig som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Det var det bästa medOlivia, hon behandlar alla lika.

 

Louis POV 

Jag vaknade aldeles kall svettig. Det var andra gången denna vecka som jag hade haft den drömmen. Drömmen eller rättare sagt mardrömmen om Crachen. 

 

Jag hade tårar som ran ner för kinnderna och jag skakade av rädsla. Toppen nu skulle jag aldrig mer kunna flyga. Jag skulle nog inte kunna somne för den delen heller. Jag tog upp min mobil och kollade va klockan var. halv fyra. Jag bestämde mig för att ringa El. Hon svarade efter en ganska lång stund.

- Hi Louis, I hope it something inportent 'cause I really want to sleep now.

-em, I had a nightmare, can I came over?

- Sure see you soon. Jag drog på mig min One Peice och tog en mössa, greppade bilnycklarna som låg på köksborder och låste sedan min lägenhet. Till min förvåning så hade morgontrafiken redan börjat men det var inte alls lika trångt som det var vid fem tiden.

Efter tio minuter bil åkning så parekarede jag unaför Eleanors lägenhet. Jag låste bilen och gick fram för att slå in portkorden. Jag gick upp på tredjevånignen där hon bodde. Jag knackade och en liten stund senare så öppnade en vacker tjej med rufsigt hår. Det förvånde mig att hon fortfarande gjorde mig knäsvag efter som vi varit ihop i snart ett år. Vi gick in och jag tog av mig mina skor. Jag följde med henne in på hennes rum och vi la oss i  hennes säng. Jag la armarna om henne och kännde mig äntligen trygg. 

- I love you El,sa jag och kysste henne på huvet.

- i love you too Bobear, sa hon. Jag somnade sedan med min armar runt hennes fina och mjuka kropp.

---

Så ett nytt kapitel! Va tycks? Har inte gått igenom (orkar inte göra det) men det är ett ganska långt så hoppas att ni gillar det :)