- I've missed you to Harry.

 

Shit vad jag har saknat henne. Jag bryr mig inte längre, strunta i media, Taylor och allt fake. Jag är kär. Jag älskar Amy och jag har nyss fått reda på det. Jag har aldrig riktigt känt såhär för en tjej. Taylor var ju ändå bara ett ihopkok av alla andra. När var det dags att jag skulle få bestämma? Jag har nu hittat någon som jag tycker om, jag måste få hålla kvar vid det.

 

Jag satt på bänken brevid Amy.

 

- Amy?

- Yeah?

- I have decided now.

- What? Hon tittade på mig lite förundrande.

- I've decided who I wanted to be with! I want to be with you, not Taylor. Hon tittade på mig, hon såg nästan arg ut.

- Well! Good for you! But you know, you can't just say that and expect me to accept that. If that was suposed to be an apology then I'm leaving. Jag såg hur hon började resa på sig och nu var hon verkligen arg, eller kanske mest ledsen.

- What!? I've just told you I want to be with you and you act like that!?

- Well, at least I'm not the one that goes behind anothers back with another girlfriend!?

- WE WHEREN'T EVEN TOGHETER!

- THEN MAYBE WE SHOLDN'T!

 

Det sista hon sa högg till i bröstet. Jag såg hur hon bara skakade på huvudet och började gå. Jag kunde inte låta det hända.

- Amy wait! Hon stannade till men vände sig inte om. Jag fortsatte.

- You can't leave. You don't understand. I didn't date Taylor because I wanted to, I dated her becase management told me to. I didn't have a fucking choise!

 

Det blev tyst ett tag. Jag såg hur Amy vände sig om, hon hade tårar i ögonen och när jag blinkade märkte jag att jag också hade det. Det såg ut som hon var påväg att gå igen.

- I'm sorry Harry.

- No, you can't leave me!

- Why!?

- Because I freaking LOVE you! Jag hade sagt det utan att riktigt tänka mig för, men det var sant.

- Y-Y-You love me?
 Jag nickade bara lite stumt. Plötsligt ser jag hur hon kommer springandes emot mig, och någon stans under alla dessa tårar formes ett av de mest vackreaste leenden jag sett. Jag omfamnas av ett par armar och jag kramar tillbaka.

 

- I Iove you too Harry.

 

 

Jag har en underbar dag med Niall och han visar mig allt! Nästa grej vi skulle göra var att gå på ett nöjesfält, klockan var fem och det sista vid skulle avsluta dagen med innan vi skulle med flyget var en nöjespark. Vi åker dit i en taxi och jag träffas av en överaskning när vi kommer fram.

- Louis, Liam, Zayn, Harry and Amy! You're all here!

- Yup! Since you have to leave in about two hours we thought it would be fun to do something together! Sa Louis glatt.

- Yeah so let's rock! Sa Amy medan hon log mot mig. Jag log tillbaka och var väldigt fundersam över hur hon var här med Harry. Jag såg på henne medan hon kysste Harry. Det verkade som om Harry var värsta playern just nu, men när jag såg hur han tittade på Amy och hur hon tittade tillbaka så insåg jag att det var äkta kärlek. Som med mig och Niall.

- What do you wanna do first? Frågade jag dem alla. Själv ville jag gärna åka något.

- I want to ride the rollercoasters! Ropade Liam ut glatt och Zayn hakade också på. Jag, Zayn och Liam gick då iväg för att åka bergochdalbanor. Louis och Niall gick bort till några olika matstånd och för att köpra sockervadd. Harry och Amy var påväg för att åka en kärlekstunnel. Väldigt typiskt för både Amy och Harry, själv tycker jag att det är alldeles för "cheesy".

 

 

Harry och jag stod i kö för att åka en kärlekstunnel, gud så romantiskt! Vi var nästa upp och vi satte oss i den lilla svanbåten.

-This is so romantic. Viskar jag lite lätt i Harrys öra. Han svarar genom att ge mig en lätt puss på munnen. Han lägger sin arm runt mig och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Vi passerar stora röda hjärtan i tunneln och det är nästan helt mörkt bortsett ifrån någon mysig varm lampa här och var. Jag kollar upp mot Harry i hopp om att få fortsätta det som Taylor avbröt. Han verkar fatta vinken och ger mig ett flin. Han för sitt ansikte närmare mitt och jag detsamma. Våra läppar möts och dem synkar varandra perfekt. Jag känner hur jag vill ha mer av honom. Vi börjar tungkyssas och jag utforkar hela hans mun. Plötsligt känner jag hur han för hans ena hand mot mitt bröst. Jag får fram ett lätt litet stön mot hans läppar. Han trycker lite lätt och det får mig att öppna ögonen och då ser jag hur det plötsligt blir ljusare. Jag släpper harrys läppar och hans hand försvinner ifrån mitt bröst. Vi kommer precis ut ur den lilla grottan i tid och blir träffade av tre papparazzis. Tur att vi inte gick längre. Vi ler mot varandra och Harry kysser mig lite lätt på munnen, papparazzirna blir som galna. Vi springer lite lätt undan till en liten gränd, jag känner hur Harry vill fortsätta ännu längre. Han slänger sina läppar mot mina och vi fortsätter. Vi avslutar kyssen för att få lite luft. Jag kollar i hans ögon. Han är så vacker.

- It's one hour before you have to leave. Säger han plötsligt.

- Mhm, I know.

- Would you be able to tolerate a long distance relationship?

- Would you? Jag ser hur han biter sig i läppen. Han får inte säga nej.

- I don't know, I mean. I think so.

- Well me too. I guess. Jag skrattade lite halvt nervöst och Harry med.

- We will work this togheter, right? Frågar jag honom.

- Of course! Jag ler mot honom. Jag har kanske äntligen hittat någon jag kan hålla fast vid. Länge.

---

VÄLDIGT längesedan ett kapitell kom upp här, jag vet. Men idag såg jag denna (efter att typ ha glömt bort den) och då kände jag bara för att skriva ett kapitell! :)

 

- ARE YOU GUYS TOGHETER?

- WHAT'S YOUR NAME?

- HOW LONG HAVE YOU BEEN DATING?

Jag blev förvånad över alla frågor som hade ställts så fort till mig. Vad hade dem med det här och göra? Fast juste, jag var ju med Niall. Åh herregud! Det kommer ju publiceras överallt! Jag kollade upp på Niall. Han kollade inte tillbaks utan mer någonstans framåt. Jag tror han försökte få ur oss ur den stora folkmassan av paparazzis.
 Jag kände hur han greppade ett hårt tag runt min handled och bokstavligt talat drog med mig.  Och jag kunde ju inte göra något annat än att hänga med. Tillslut så kände jag hur det skingrades runt omkring mig.

- TAXI!! Niall's röst hade inte riktigt någon känsla, inte hat, inte glädje. Den var bara tom. En taxi stannade framför oss och Niall förde in mig i bilen och klev sedan in själv. Ingen av oss sa ett ända ord på hela resan hem.

 

Jag satt på en bänk i en park någonstans. Jag vet inte varför men jag känner mig så förådd. Men nu i efterhand så känner jag mig så larvig. Jag tror jag inte skulle kunna möta Harrys vackra ansikte igen. Men jag skulle vilja. Vilja krama om honom, vara med honom. Jag skulle vilja så gärna. Men jag visste ju inte ens var han var. Och somsagt så skulle jag ALDRIG kunna se hans ansikte igen. Särskilt inte om Taylors ansikte var brevid... Dem kanske satt hemma hos varandra och myste just nu? Och själv satt jag här, ensam. Jag bet mig på insidan av läppen för att inte börja gråta. "suck". Tillslut kände jag ändå en ensam tår falla ner för min vänstra kind. Vad har jag gjort?

 

Harrys POV

Jag vaknade upp och kollade mig förvirrat omkring.

- Morning! Det var Ed's röst.

- Oh, uhm.. Hi. Svarade jag lite förvirrat men insåg ganska snart hur läget var.

- I made some breakfast for you, if you want.

- Uhm.. Actually I'm not so hungry.

- Oh, well! It's Okey, I just eat it by myself!
 Jag skrattade lite tyst för mig själv. Men jag blev snabbt allvarlig när jag tänkte på vad som hänt. Jag gick ut mot hallen och drog på mig min jacka och mina skor.

- I need some air, I'll see you around. Sa jag snabbt innan jag öppnade dörren och gick ut.

...

 

Jag hade gått ett tag och kände att jag behövde vila lite, och som tur var så visste jag en park som hade väldigt bekväma bänkar. Jag började gå mot den och tillslut var jag äntligen framme. Alla bänkar var i princip upptagna av barnfamiljer utom en. Där satt bara en tjej. Jag började gå mot den för att sätta mig där. Då jag plötsligt fryser till. Det är Amy.

Amy.. Vad gjorde hon här? Och ensam. Hon satt med huvudet nervinklat och hon såg ganska deppig ut. shit... Jag skulle bara vilja krama om henne. Hon såg så ensam ut. Men hon skulle antagligen bara slå mig. Vågade jag? Jag märkte att många av barnfamiljerna började gå, jag tog det som ett tecken. Jag måste säga något! Jag började gå mot henne och tillslut så stod jag framför henne, med händerna i fickorna. Jag harklade mig tyst men hon verkade märka det för hon tittade upp. 

- H... Ha.. Harry..? Det syntes att hon hade gråtit. Jag bet mig osäkert i läppen.

- Mm..

Ingen sa något mer. Men plötsligt så tällde hon sig upp. Jag var beredd på att få en smäll eller att hon skulle dra. Men det gjorde hon inte. Hon bara stod där. Mitt hjärta dunkade fortare och fortare. Vad skulle man göra nu..? Men jag behövde inte tänka så mycket mer för plötsligt så kände jag ett par varma läppar möta mina. Jag blev alldeles varm inombords. Kyssen tog slut och jag gav henne en stor kram. Nu kunde jag inte hålla mig, tårarna strömmade ut.

- I'm sorry Amy.. I'm so sorry. I have miss you.

- I have missed you to Harry.

---

Oh lala! ;) THEY GET BACK TOGHETER! :3

 

Sorry för dålig uppdatering. Men LIVET KOM IMELLAN (även fast det är värdens dåligaste ursäkt...) Men kram på alla läsare som fortsätter kommentera! Love to you! :)

 

 

Tack, tack, tack, tack till alla er som fortfarande hängerkar och faktiskt kollar in VARJE dag för att se om det kommit upp något nytt men bli besvikna varje dag... SÅÅÅÅÅÅ Ledsen för det men har lite tappat bort mig själv i skrivandet och så. Men ska i alla fall skriva så mycket jag orkar nu i natt så ni kanske får ett i kväll eller imorgon (tisdag)... Vill tacka alla er som fortfarande är kvar och jag/vi älskar er sååååå mycket!!!! Men som sagt nu har jag ett kapitel att skirva och på grund av mitt/vårat lååånga uppehåll ska det bli ett lååångt kapitel om ni nu vill det, och vill också passa på att önska er en god fortsättning och ber om ursäkt för att inte önskat god ju och gott nytt år tidigare, men gör det nu. Har själv haft det bra, sovit hos Hanna i en vecka nästan och vi såg berättetelsen om pi som var väldigt trevligt. (bara så ni vet så bor Hanna och jag 16 mil ifrån varandra men har kännt varandra hela livet så vi försöker att träffas på loven. Som t.ex kom hon till mig på höstlovet när vi startade bloggen. o.s.v) Ha det bäst så ses vi snart, hoppas jag...

- I'm Sorry! Bönade jag ännu en gång till Taylor där vi satt i hennes hus. Jag märkte att hon suckade. Alltså! Var hon tvungen att komma in just då...! När vi, hånglade. Fast det kanske var lika bra. Jamenar, jag kan ju inte gilla båda samtidigt?

- Who was she? Jag var förvånad att hon äntligen sa något så jag fick först inte fram någo riktigt ord.

- Uhm, Just a girl I met in Sweden.

- Aha, so when you go out on tours you just go out and dating a new one!? Hon var upprörd, ordentligt rasande faktiskt.

 Jag lämnade huset fort, jag sprang. Var i hela helvete var Amy! Hon måste känna sig så förådd! Jag måste hitta henne nu! Första tanken slog mig, hotellet! Jag tog första bästa taxin dit. Hoppas hon var där..!

---

Nialls POV

Smart Niall. Jag beundrar dig verkligen och fasoneras över hur dum du kan vara ibland, eller är hela tiden. Det är inte förstag gången du gör bort dig idag Niall tänk på det. Utan typ tredje och klockan är bara 12. Okej nu får du sluta prata till dig själv i tredje person Niall, det uppfattas som konstigt, onormalt och helt över det naturliga. Men seriöst, hur lyckas jag alltid klanta till det när stunderna är som bäst? Men hon kanske inte gick iväg på grund av att jag svikit henne. En lite gnista av hopp tändes inom mig men slocknade ganska fort. Klart att det var på grund av mig hon rusade ut ur huset. Jag stod kvar på samma punkt som jag stått på under hela händelsen. Till och med skorna var kvar på fötterna. Jag stod kvar ytterligare en minut och bara stirrade på väggen framför mig utan att tänka på något speciellt. Sedan slog det mig vad jag måste göra. Jag måste prata med Olivia. Jag greppade jackan som jag hunnit hänga av mig och rusade sedan ut igenom dörren. killarna stirrade på mig men han inte möta deras blickar då jag hade fullt upp med att springa och samtidigt försöka komma på var Olivia tagit vägen. 

När jag sprungit runt i kvarteret ett tag utan att hitta henne så bestämde jag mig för att bara sätta mig ner och tänka strategiskt. Var skulle du åka om du blev sur på någon? Hem. Om du var i ett annat land? Hem. Om du inte hade så mycket pengar så du bara kunde sätta dig på ett plan och åka? Där jag bodde. Så klart, hon måste vara på hotellet. Jag gick med snabba steg tillbaka till huset och ropade på Louis. 

- Yeah, what is it mate? Svarade han ifrån köket.

-Drive me to Amy and Olivia´s hotel. Sa jag mer som en övertygelse än en fråga. Han kom ut från köket och började ta på sig sina skor. Jag var glad över att han inte strävade emot. Vi satte oss i bilen och han började köra mot hotellet. Bilresan tog inte mer än 10 minuter trots london trafiken och så fort bilen stannat gick jag med rask takt in till lobyn medan Louis stannade i bilen. Jag gick fram till receptionen och frågade efter Amy Hav. Jag fick ett nummer och en våning och började gå mot hissen. När jag stod utanför rummet knackade jag försiktigt. 

- Go away! Hörde jag Olivia ropa.

- It's me Niall, I know that you are really mad at me and I'm so, so, sorry and I just want you to know that I didn't mean to don't tell you I just thought that we had a great time and I didn't wanted to ruin it. Till min lättnad öppnade hon dörren.

- I'm not mad at you, I stormed out from the house 'cause I was worried, worried about Amy,but I find her here and now I’m trying to get her feeling better because your Harry friend did really hurt her. Sa hon och gav mig ett av de där leendena man kunde döda för. Jag tog ett långsamt steg framåt. För att sedan ge henne en lång efterlängtad kyss. Den blev mer intensivare och vi röde oss in i rummet för att slippa stå halvt ute i korridoren. Dörren stängeds bakom oss och jag fortsatte få henne att gå bakåt utan att släppa hennes läppar ifrån mina. Jag lutade henne mot väggen och precis innan vi hann ta av oss kläderna hörde vi en harkling bakom oss.

- Remember what you have said about sex Niall. And just to make it clear, you are not married yet. Sa Amy med ett halvt elakt flin på läpparna och gick ut igenom dörren jag nyss kommit in igenom. 

- How did she know? Frågade jag lätt anfådd efter den intensive kyssen.

- Haha, Niall have you already forgotten that we are directioners? 

- Oh, yeah, but don't listen to her. To be honest I'd just said that to make mum proud. Det var faktiskt sant. Mamma och pappa med för den delen var ganska djupt kristna, men jag hade inte precis hakat på det tåget. Det var alldeles för tråkigt och dess utom trodde jag inte på någon gubbe som skapade jorden och allt det där. Det är till och med vetenskapligt bevisat. Jag gav upp mina tankar om mamma och pappas tro och lät mina händer istället utforska Olivias kropp. Kyssarna blev allt mer intensiva och vi rördes oss från väggen till sägen. Vi såg den inte utan istället föll jag pladask med Olivia under mig. Hon rodnade antagligen men det var inget som syntes eftersom hennes kind var tryckt mot min. Jag kunde inte låta bli att tänka tanken att vi var helt ensamma och ingen skulle störa oss och tid det hade vi. Eller egentligen inte, hon skulle nog snart hem. Det var då det slog mig. Här ligger jag och ja, råhånglar med en person som jag träffat en gång innan och knappt känner. Det var en ganska läskig tanke men också sann. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Jag hade tydligen blivit kär i henne utan att känna henne så varför inte detta? Eller gick vi för fort fram? Fansen visste inte en om henne. Men ungefär där blev jag avbruten i mitt tänkande då hon råkade komma åt min ”sak” och lusten tog över helt. Jag råkade få ur mig ett stön och hon fnissade lite.

- You like it? Frågade hon lite retsamt, Jag bara tittade på henne och nickade långsamt.

- Take off your shirt, bad jag.

- No, if you want it off, you are going to be the one who take it off, sa hon bestämt. Jag tog tag I tröjkanten och drog den över huvudet på henne. Mina ögon fastnade lite på hennes bröst. Detta skulle bli en lång natt, eller rättare sagt dag...

---

Hemskt ledsen för sämst uppdatering!!!!!! 

Oj, oj där hettade det till... Som sagt sorry för dålig uppdatering. Men snart är det lov, YEEY. Vet dock inte hur mycket jag kan skriva då för jag ska till farmor och farfar och kommer hem efter nyår. Det beror på hur bra närverk farmor och farfar har men vi får hoppas på det bästa :D 

Tack så jätte mycket till er som fortfarandre kollar in då och då för att se om det har kommit något nytt kapitel! Det värmer verkligen och det har varit tråkigt att inte kunna skriva men nu hoppas i alla fall jag att vi är back on track och att denna ff ska ta vägen någonsans :)

 

Tidigare...

---

 
Nialls POV

Jag hade öppnat dörren och där hade Taylor swift stått. Jag hade såklart släppt in henne och sagt att Harry var där uppe. Jag hade inte tänkt på att Amy också var där. För jag hade sett efter bara några sekunder hur Taylor hade sprungit ner för trappan igen och bara rusat ut. Jag förstog ingenting då. Tätt efter kom också Harry springandes medan han ropade på henne. Jag hade inte förstått vad som hade hänt. Det ända jag tänkte på var att Harry och Taylor var liksom på G. Jag hade glömt bort Amy. Plötsligt hörde jag något bakom mig.

- Nice work Niall! Det var Zayn. Jag kunde inte uppfatta om rösten var ironisk eller inte. Zayn var väldigt snäll och varmhjärtad men ibland kunde han vara seriöst retsam!

- I didn't remeber that Amy was there... Because that was the reason why, right? svarade jag.
 Jag hörde suckar och jag vände mig om. Det var bara Zayn som stod där.

- Is this bad Zayn? Jag såg hur han log hopplöst mot mig. Det var ju inte meningen!

- What are you guys talking about? Det var Olivia som hade kommit in i rummet.

- Uhm.. Nothing..! Sa jag lite stressat. Jag såg hur Zayn gav mig en undrande blick. Men jag kunde inte låta Olivia veta ändå att jag sårat hennes bästis och Harry och Taylor..

- Okay! Hon log. Jag såg hur Zayn lämnade rummet med huvudet skakandes.

- You wanna go out and take a walk? Klämde jag sedan ur mig. Jag hade INTE lust att stanna kvar i rummet. Särskilt inte om Harry skulle komma tillbaka.

- Sure! Let's go! Hon log finurligt och jag klämde ut ett litet fejk leénde. Hon kände mig inte så väl än så hon anade inget om leéndet.
Jag klädde på mig en varmare jacka och skor, och hon med. Jag öppnade dörren och så började vi gå.

 

Jag låg här, ensam, lämnad. Varför hade Taylor blivit så arg? Och varför hade då Harry sprungit...? Jag tror jag grät. Men varför? Vi var ju inte äns ihop! FAst det var väl inte Harry & Taylor heller? Jag orkade inte bara. Jag behövde prata med Olivia. Nu. Jag ville inte se hemsk ut när jag hämtade henne så jag gick först till spegeln och fixade mig lite. Sen gick jag ner till vardags rummet där alla satt och såg på TV. Utom Olivia och Niall..

- Where's Olivia? Frågade jag lite försiktigt.

- She went out with Niall, I think they took a walk or something. Det var Zayn som svarade. Jag nickade sakta som svar. Jag gick tillbaka upp för trapporna. Eller mer sprang, och sen fortsatte jag in i badrummet och låste efter mig.Jag började skriva i min dagbok.

 

Jag suckade och gick ut ur badrummet. Jag gick in i rummet vi sovit i och packade mina saker i min lilla väska som jag hade haft med mig. Sen tog jag väskan och gick ner för trappan. Fast väldigttyst, jag ville inte att någon skulle märka mig. När jag väl kommit ut ur huset sedan så tog jag första bästa taxi till hotellet vi tidigare sovit på. Väl där så la jag mig på sängen, och somnade.

 

Jag och Niall hade gått en bra bit och vi höll varandra i handen. Jag log, jag var så lycklig! ALLT VAR PERFEKT! Jag borrade in mig i sidan på honom. Han skrockade till lite. Vi stannade upp och kysste varandra ett litet tag. Åhh. Livet var perfekt!

- Are you cold? Frågade han sedan.

- Yeah, kinda! Let's go home!

Vi började dra oss hemåt och efter en stund så klampade vi in i huset.

- HELLO! WE'RE HOME! Ropade jag. Jag hörde ljud från TV så jag gick in till rummet där TV:en var. Och som sagt. Där satt alla! Zayn, Liam, Louis, Harry.. Vänta lite... Harry var inte där! Och inte Amy heller! Antagligen var de uppe och gjorde något... Men jag var tvungen att berätta lite mer om Niall! Så jag gick uppför trapporna.

- Amy! Harry! I NEED TO TELL YOU SOMETHING! Ropade jag så högt jag kunde. Inget svar. Konstigt...! Jag kollade igenom ALLA rum. Och det tog ett tag men tillslut så hade jag kollat igenom alla. Men de var ingenstans! Jag gick då hopplöst tillbaka till TV:en.

- Do you guys know where Harry and Amy are? Sa jag. Jag såg hur Zayn kollade på Niall och Niall tittade ner i marken. Vad handlade det här om?

- Niall, you tell! Hörde jag hur Zayn sedan sa.
 Niall reste sig upp ur soffan och drog mig in i ett annat rum.

- Yeah it's kinda so that.. Började han.

- Yeah what? Vad var det här om!?

- You know Taylor Swift.. Jag nickade.

- She and Harry was about to... You know.. But then when he met Amy and he like, kinda you know... Like both of them. And know Taylor saw Harry With Amy. I didn't really know what they did but.. You can guess..

- Niall, when did this happen!?

- Like, exactly when we went out for a walk...

- And you didn't tell me!?

- Noo, I just...

- Excuse me. Jag lämnade huset fort, jag sprang. Var i hela helvete var Amy! Hon måste känna sig så förådd! Jag måste hitta henne nu! Första tanken slog mig, hotellet! Jag tog första bästa taxin dit. Hoppas hon var där..!

Här kommer del 19!  Ledsen att den ej kommit tidigare men jag trodde det inte hade gått så lång tid emellan! Men somsagt del 19 uppe nu! ;) Det blev en bild också, ursäktar för de dåliga färgerna och det röda på Harrys tröja men nytt program och inte så van så det fick bli så. Lovar att bättra mig (Ellen).

Jag hade vakande ganska tidigt av en konstig kännsla i magen. Var det inte något speciellt igår? Jag tog upp mobilen och kollade var det var för datum. 26 December. Fan, det var ju julafon igår!!! Hur kunde vi glömma det? Och jag som hade lovat att ringa Eleanor och köpt så fina klappar. Fast om de är lika dumma som vanligt så kanske man kan lura i dem att det är den 25:te idag. Som tur var så unde jag allas Iphone koder till och med Amys. Jag gick runt och ställde om dagen så den visade en dag innan. När alla mobiler och digitala kalendrar jag kunde finna i detta stora hus var omställda så bestämde jag mig för att våga gå in och kolla till Niall och Olivia. Det enda jag önskade just nu var att de hade kläder på sig. Jag öppnade försiktigt dörren och till min lycka så låg de, visser ligen han i hand, men Olivia hade en T-shirt på sig och Niall så inte så naken ut och antog att han hade åtminstonde kallsonger på sig. Jag gick fram till deras mobiler och ställde om de också som tur var hade inte Olivia någon kod så jag kom lätt in. När jag var klar så var klockan runt halv åtta och jag ställde mig för att fixa en god julfrukost. Det fick bli te, pepparkakor och våfflor. Jag menar vem vill inte ha ett par frasiga våfflor på julfontsmorgonen? Jag blande snabbt ihop en smet och hällde en lite del i järnet och skyndade sedan snabbt upp för trappa och gick in i min walk-in-closet där hade gömt allas klappar. Jag tog fram Harrys, Liams och Nialls innan jag kom ihåg våfflorna och rusade ner till köket igen. Jag lyfte på locket och de var precis gyllenbruna och krispiga. Jag la dem på en tallrik, hällde i lite mer smet och sprang sedan upp för trappan. Jag tog fram Zayns också och gick sedan på tomtejakt och la ut alla julklappar. Det förvånade mig att de forfarande sov med tanke på hur mycket jag dundrat runt i huset. Jag sprang ännu en gång ner för trappan och fixade våfflorna. Men denna gången stannade jag och dukade istället. Jag tog en snabb kik på klockan. 8:30. Eftersom vi2 hade ledigt så sov alla länge men inte helt oväntat så kom Liam in med ett stort leende på läpparna och ett paket i famnen. Det kändes bra att se honom le sådär äkta igen. Allt drama med Danielle hade gått honom på 2nerverna men när hon sen kom till oss när vi var i New York så återförenades Payzer igen.

"Thank you mate!" Sa han och hade antagligen ännu inte sätt att det stod våfflor på bordet. Han satte sig ner på stolen närmast honom och började öppna sitt paket när han plötsligt sniffade lite med näsan i luften.

"Oh Louis! Have you made waffles?! I LOVE YOU!" Han gav mig en puss på kinden och kramade om mig nästan så hårt att jag inte fick någon luft. Han var verkligen stark den killen. Jag torkade äcklat av pussen och sa att han inte behövde väcka alla andra men det var redan försent för rätt var det var så dundrade alla utom Zayn ner för trappan. Med Harry i täten.

"What is going on here?" Sa Niall trött. Men så fort han kände våfflorna så spärrades hans ögon upp och sprang sedan i full fart till köket med Olivia tätt bakom sig. 

"Merry christmas on you too!" Ropade jag efter dem båda. Harry tittade på mig några sekunder innan han sprang upp för trappan, antgligen för att kolla om tomten varit där. Jag log lite för mig själv och blev lite förvånad över hur bra min lilla tidsändring fungerade. Detta var faktiskt en av mina bästa idér.

 

Jag rusade upp för trappan. Äntligen var det jul, oj så mycket jag har längtat. Amy var precis bakom mig. Jag kom på att jag hade inte hade köpt något till henne. Men hur skulle jag veta att hon skulle komma? Vi hade ju träffts i förrgår på Louis födelsedag och på konserten. Så jag hade ju ingen chans att köpa bara kvällen innan julafont. Va? Vänta lite om det var den 24:de i förrgår så borde det vara 26:e idag. Jag tog upp min mobil och kollade datumet. 25 December 2012 klockan 8:47. Men jo eller va? nu är jag förvirrad är det den 25:e eller 26:e. Jag bestämde mig för att ringa mamma som jag alltid gjorde när jag stod inför svåra val.

"Hey my little boy! How are you?" 

"I'm good actually, but i have a question."

"Okay go on."

"Is it december 25th or December 26th today? i'm really confusted" Hon gav ifrån sig ett litet skratt men svarade sen.

"It's December 26th today Harold. How was your christmas eve?"

"Oh, em it was good I think but we kind of forget that it was christmas yesterday so that's why I called you, but I gotta go! The boys ae waiting." Jag sa ett snabbt hejdå och vände mig om mot Amy som stod percis bakom mig. Jag log lite över händelsen som inträffade igår natt. Jag tog ett steg framåt och bara tittade djupt in i hennes vackra ögon. Det var svårt att deffengera en färg till dem. Första gången vi sågs var de gröna, igår gråa och nu idag var de mer åt det blåa hållet. Jag lutade mig fram de få centimetrarna som var mellan oss. Vi kysstes länge och passionerat. Kyssen blev mer intensiv och jag bakade mot sängen. Jag snubblade och drog med mig henne i fallet. Som tur var landade vi mjukt på min säng. Vi låg och ja, hånglade ett rätt bra tag innan dörren for upp. Där stod ingen mindre än Taylor Swift...

---

Sorry for bad uppatering men har ett ganska kallt och sjukligt liv för tillfället så ska sova nu men hoppas att ni gillar det :)

 

Vi var nu inne på på slutet av titanic. Jag började konstigt nog inte gråta denna gången, jag vet inte om det var för att Olivia låg lutad mot min axel och att jag då kände mig så lugn. Eller att jag bara sett den för många gånger? Jag pussade Olivia på pannan och började leka lite med hennes hår i stället. Jag kollade upp på skärmen, jag skulle kunna gissa på att det var en halv timme kvar av filmen. Jag suckade djupt och försökte koncentrera mig på Olivia i stället. Hon var verkligen så vacker! Jag studerade henne nogrant där hon sov. Och på något sätt så verkade hon märka det för hon vaknade.

- Morning. viskade så inte de andra skulle bli störta, det var ju ändå inne i den sorgliga biten.
 Jag såg hur hon sträckte lite på sig och log mot mig. Hon formade ett "hi" med läpparna. Jag kysste henne mitt på munnen. Hennes kyssar alltså.... Helt underbara! Jag såg hur hon gäspade lite, antagligen var hon fortfarande trött.

- You wanna go and sleep? Viskade jag. Hon nickade. Jag började resa mig upp. Jag valde ändå att inte bära henne i armarna. För det verkade lite för mycket, dramatiskt? Hon verkade inte bry sig så mycket och vi lämnade rummet. Men det sista jag hörde var att Louis ropade något, jag tror det var något med att vi skulle ta det lugnt. Fast på ett retande sätt... Jag följde Olivia medan hon gick och satte sig på en gästsäng i ett annat litet rum. Den var ganska stor, så vi skulle dela. Jag såg hur hon började ta av sig kläderna och jag kunde inte låta bli att fastna med blicken.

Jag öppnade sakta ögonen men stängde de snabbt igen på grund av det starka solljuset. wow det var sol, i London! Jag rullade runt till andra sidan och gick upp där så jag slapp solen i ögonen. Jag gick och tog på mig mjukis-byxor, ett linne och en huvtröja med dragkedia. Det kändes som om något saknades. Just det vart är Olivia? Jag kollade lite snabbt mot klockan. Oj! Var den redan halvt ett. Jag tog upp mobilen från golvet och drog ur laddaren. 

- Hej det är Olivia, svarade en glad röst.

- um Hej vart är du?

- Oj så du är vaken nu? Haha nej men jag är hemma hos Niall, vi tänkte ha en film kväll med killarna sen vill du vara ned eller sitta hemma och rulla tummarna? Jag skrattade till lite av hennes ord val. Men det låter kul, plus att Harry är ju där.

- Ja det låter kul, men sprutorna? 

- Just det, men om du vill kan jag komma hem och hjälpa dig nu? Och sen kan vi fixa det på toan eller nåt. Det lät som en bra idé. Jag sa hej då och la på. Efter tio minuter så kom hon hem.

- Så vad gjorde du och Niall?

- Typ planerde inför kvällen. På tal om det, vi ska fixa godis.

- Okej men spruta först.

 

 

-Vad ska vi ha för godis? frågade jag när vi stod vi hyllan.

- Titta! åh, de har algrens bilar! 

- Va? här i England? Då måste vi ta det. Whatelse Olivia, sa jag och försökte härma Louis. Hon skrattade åt min dåliga imitation men svarade ändå.

- I don't know. På ren svengelska. Vi gick och betalade efter att plockat på oss lite allt möjligt och vi fick ett gott skratt när vi såg att de hade werther's original. (insidejoke...) Vi gick tillbaka till hotellet efter som affären bara låg runt hörnet. 

 

I knew you were trouble med The vamps spelades på ganska hög volym men ändå inte för högt. Vi gick runt och sjöng högt och falskt men ändå. vi väntade på att Harry skulle komma och hämta oss. Det plingade till i min mobil, jag tog upp den och kollade vad det stod i smset.

Jag log lite fånigt åt det han skrivit och sa åt Olivia att komma med väskorna medan jag drog på mig mina skor. Vi tog hissen ner till Lobyn och mycket riktigt där stod han med sina vackra lockar.

 

Vi satt i bilen på väg till Louis och Eleanors hus som låg i utkanten av London. Han var den med det största huset med hela 6 rum! Vad han nu skulle ha allt dem till kan fundera över. Efter en liten stund så var vi framme vid ett stort vitt hus. Vi klev ut ur huset och en sjuk tanke slog mig. För två måndare sen så var jag bara en directioner som egnade hela min lediga tid till att salka desse fem killar som jag nu ska ha en sleepover med och är dessutom ihop med en av de. Det låter helt sjukt, det är helt sjukt. Harry öppnade dörren som om han bott där hela sitt liv men höll även upp den för mig och Amy. Vi gick in och blev direkt omfamnade i en stor gruppkram. Louis började sedan med att visa oss huset. Det var bara Amy, Jag och killarna efter som Eleanor var hemma hos sin familj och lika så Perrie. Han avslutade rundturen med att visa oss ett TV rum som var nästan som en biosalong fast mindre och det var soffor istället för stolar. Vi plockade fram det som vi tagit med oss och sedan kom det svåra beslutet. Vilken film skulle vi se? Det slutde med att efter som både Liam och Amy älskade Disney mer än allt annat så blev det hitta nemo sen skulle vi se Hungergame och sedan avsluta med Titanic. Vi satte oss i soffan medan Liam satte i filmen. Jag satt längst ut på vänstra sidan av den stora soffan med Niall på höger sidan. Om rykterna var sanna skulle Niall snart börja gråta. Mycket riktigt så hörde jag inte bara en snyftning från höger utan FYRA. Jag lutade mig fram för att se vilka det var. Okej jag visste redan att det var Amy och Niall men det visade sig att det var Harry pch Liam som grät också. Seriöt varför? Det är en animerad Disney film där det inte finns några olyckliga slut, helt värdelösa filmer men jag sa inget hög för jag vet att man ska passa sig när man snackar illa om Disney med Amy i närheten. Det var nog regel nummer ett att lära sig när man umgicks med Amy. Att om man kritiserar något som hon gillar så får man räkna med några nya blåmärken. Jag ¨åter vände till filmen och lutade mig lite mot Niall som sedan la sin arm runt mig. Det känndes väldigt tryggt. Jag blundade bara för en liten stund men det slutade med att jag somnade.

---

Sent, inte så långt och dåligt men men jag är trött och orkar helt enkelt inte så ni får ha en bra natt/morgon/dag eller när du/ni nu ser detta :)

 

 

 

 

 

Jag satt brevid Olivia och nästan kände hennes kroppsvärme. Vi satt och kollade på några bilder och mest snackade lite. Men att sitta nära henne fick mig att rodna. Ja, det här var äkta kärlek! Jag tittade på henne och märkte att hon tittade tillbaka på mig. Jag sänkte huvudet för att jag skämdes så.

- Hey, look at me. Sa hon då. Jag tittade upp och märkte att våran ögonkontakt skulle leda till ännu en underbar kyss. Jag böjde mig sakta fram, man ville ju ändå inte förstöra något! Jag såg hur hon också lutade sig lite. Våra läppar möttes, ännu en gång. Jag njöt. Men även fast jag inte ville att denna stunden skulle ta slut så gjorde den det. Jag såg in i hennes ögon, hela dem log. Hela hon log. Vi satt så en stund och bara kollade på varandra. Men tillslut så avbröt något fan oss.
- Are you guys togheter!? OMG!!

- Oh... Jag började klia mig i nacken, jag tänkte ju inte riktigt på att det faktikt var andra här också.. Och nu såg säkert alla bilder på twitter, facebook eller någon blogg. Jag kollade på Olivia, var hon sur? Nej, hon log. Och det fick mig bara att le ännu mer så jag svarade:

- I hope so! Jag kollade på Olivia och hon log nu ett ännu bredare leende. Allt var så perfekt!

 

OMG! INTE FAN GIRLA! MEN HARRY STYLES HADE KYSST MIG! Åhh. Vilken underbar kyss! Han hade verkligen kysst mig rätt på munnen! Men, tänk om jag blir ihop med honom, kommer det att fungera? Jag menar jag kanske.. Dör... Med tanke på att jag har en livsfarlig sjukdom. Eller till och med två. Kan jag våga fästa mig vid Harry? Eller rättare sagt, vågar jag låta honom fästa sig vid mig? Vi kanske bättre passar som vänner? Han är nog mer som den storebror jag aldrig haft...

 

Jag satt och spelade FIFA med Zayn, han var typ den ända som inte hade frågat vad jag gjorde med Amy utanför. Men jag svarade ärligt, att jag hade kysst henne. De andra hade frågat om det liksom blivit något mer också. Men jag svarade att jag inte visste, liksom. För det gjorde jag inte. Jag tror att jag är kär nu. För när jag såg henne komma in till det lilla rummet vi var i förut så kände jag hu rhela jag blev glad, det bubblade inte direkt i magen. Men jag blev superglad. Verkligen! Och kyssen kändes, så... Så äkta!

- Haha! I won! You owe me a soda from the fridge! Hörde jag plötsligt Zayn skrika.

 

 

 

Vi satt som vi brukade göra på våra signeringar fast för omväxlingens skulle så var jag först. Det gladde mig att vi skulle få träffa yttligare några fans efter det här. När jag hade skrivit kankse ca 100 så tittade jag upp och sträckte lite på nacken och hejade på den som stod framför mig. Jag åter gick till skrivandet oh nu så tittade jag upp på kanske varanan person. När det hade gått en stund så skakade jag armen lite för att få lite blod i den. Jag började skriva igen. Jag tittade upp och där så jag ett par gröna ögon som var väldgt bekanta. Men det kunde väl inte vara eller?

- Olivia, is that you? sa jag glatt och granskade henne igen. Oh hon var så perfekt eller så perfet man kan bli. Sedan kom jag ihåg den lilla händelsen i paris och började rodna. Till min lättnad så svarade hon ganska fort.

-Yup, it's me Niall. Olivia. Oh, hennes vakra röst det var länge sedan jag hörde den. Vi hade ju skypat och lite så men efter som vi skulle släppa två album 2013 så hade inspelningarna börjat och det var mycket på jobbet plus att vi varit en del i USA så det har varit ganska mycket nu på sistonde. Till och med över julen så hade vi jobb. Jag ville verkligen åka till Mullingar men det fanns tyvärr inte tid men jag och killarna skulle fira jul tillsammans istället och det var inte så illa det heller. När jag tittade upp igen från mina tankar så var det första jag såg en hög med fler omslag som jag skulle signera. Jag höjde blicken yttligar och till min besvikelse så hade Olivia gått vidare. Jag vill såklart träffa henne igen och nu när du hade chansen att bjuda ut henne så sabbar du den. Smart Niall, smart. Jag åter gick till skrivandet igen och när det gått en halv timme till så var vi äntligen klara. Efter som signeringen var vid utgången så gick vi tillbaka bakom scenen och bytte om lite snabbt efter som det var backstage träff om ungefär en kvart. En kvart jo men det hinner jag dusch på tänkte jag och begav mig mot duschen. När jag var klar så gick jag ut och satte på mig de kläder som låg på golvet fram för mig. Jag gick ut till de andra och ganska snart så blev vi visade ett rum. Vi satte oss i soffan som stod lutad mot en vägg mitt emot dörren. Det blev tyst ett tag och men det var skönt att få vila öronen lite efter alla höga skrik. Det ända jag hoppades på nu var att Olivia skulle vara en av de tio som skulle komma vilken minut som helst. Men vad var oddsen? 1 på 1000 kanske.

 

När vi kommit ut så forsatte vi mot bakdörren där man skulle samlas för backstage träffen. Det var som tur var minder kö där och vi var kanske de fjärde eller femte som hade kommit. Men det var väl bara tio stycken som fick komma med in och träffa dem igen. Efter att ha stått ute i kylan ett tag så kom en vakt och började kolla så att man hade biljeter och sedan blev man insläppta. Det gick ganska fort och efter som vi var så långt fram så kom vi snabbt in i värmen igen. Vi blev hänvisade til en dörr där alla skulle vänta en stund. Till slut så öppnades dörren och vi möttes av fem glada ansikten. Vi gick in i rummet och samtidigt reste sig de upp från soffan och började gå fram mot oss. De hade bildats en kö och efter som jag var så ouppmärksam så hamnde jag och Amy sist så klart. Det tog en stund och under tiden så utbytte Amy och jag några blickar. Jag vill kolla så hon mådde bra, med tanke på det som hände förut så ville jag vara på den säkra sidan. Till slut var det min tur att bbli omfamnad av först Liam, Louis, Zayn och sedan Niall. Han höll mig lite längre och gav mig en diskret kyss på kinden och viskade.

- I've missed you. Han backade, tittade på mig och log. Jag log tillbaka och var glad över att det som hände för en månad sen var som borta och det var inte ett dugg awkward mellan oss. Jag väntade på att få min Harry kram men när jag tittade bort mot honom så stod han fortfarande och kramades med Amy. Det såg ut som om de pratade om något. När jag hörde Amys snyftning så började jag bli lite orolig. Jag gick fram till de men precis när jag öppnat munnen för att fråga om allt var okej så hörde jag att Harry frågade om hon ville gå ut och ta lite luft. Hon nickade och följde med honom. Själv klart så kände jag mig ganska iggad men hon verkade lita på Harry så jag återvände den lilla fan skara som tittat på under hela händelsen.

- She just get upset and Harry as nice as he is followed her out for some little air. Gav jag som svar på deras undrande blickar. De nickade långsam men sedan började det roliga och vi gjorde lite lekar och tog lite kort. Visst kändes det lite tomt utan Harry och Amy men jag hade ju Niall och det märktes att han hade saknat mig. För han ville sitta bredvid mig hela tiden, men det hade jag dock inget emot.

 

Jag kramade alla tjejer och till min lycka så var även Olivia och Amy där. När jag kom fram till Amy så omfamnade jag henne och viskade.

- How are you? Nej, det kanske var ett känsligt ämne, smart..

- Erm I actually don't know but I'm not at the hospital, sa hon och jag hörde hur hon försökte le.

- I'm so sorry. sa jag tyst

- You don't have to, sa hon och jag kände hur min axel började bli blöt. Fan, oh varför tog du upp det ämnet?! Jag så hur Olivia såg på oss i ögonvrån.

- Do you wanna go out and take some air? frågade jag henne. Hon nickde till svars och jag tog henne i hande och gick ut. Visst nu skulle det säkert skrivas om att Harry Styles hade en flickvän. Men jag orkade inte riktigt bry mig nu. Amy mådde dåigt och hon behövde någon. Jag var närmast fysiskt och därför följde jag med henne ut. Vi gick till den lilla balkongen som var vid våran louge (stav?). Vi satte oss och pratade lite och hon förklarade lite om hur medecineringen och sjukdome fungerade och efter det så kände jag mig lite klokare. Det känndes bra att hon litade på mig. Jag tror faktist att man kan vara kär även i en person som kan dö när som. Med det beslutat så böjde jag mig långsamt fram och gav henne en kyss mitt på munnen. Jag kände hennes varma och mjuka läppar mot mina. Detta var den bästa kyssen på länge.

---

Puss puss... Men lite sent men bättre det än inte alls. Inte så mycket att säga, ber om ursäkt för eventuella 

Jag vaknade av något blött som droppade i mitt huvud. Jag spärrade panikslaget upp ögonen och där stod Amy och kunde knappt hålla sig för skratt. Vad var det som var så kul med att väcka folk igentligen, de blir bara sur och så får man sota för det själv. Efter en liten stund när jag fortfarande satt med samma ansikts uttryck och stirrade tomt ut i lufet så kunde hon inte hålla sig längre.

-Hahaha du ska bara se dig själv! Ditt hår och ditt ansiktsuttyck, de på samma gång, jag klara det inte. Skrattade hon fram så man nätt och jämt förstod. 

- Är du säker på att du har tagit din medicin rätt? För seriöst du är konstigare än vad du brukar. Sa jag och tittade undrande på henne.

- ee, ja, en spruta varje morgon och kväll men jag är bara så himla glad. 

- Haha jag förstår dig. Men vill du har hjälp med något eller varför väckte du mig? sa jag sadan.

- Nej jag tyckte att det kunde vara bra att gå upp nu efter som att klockan är 15:00 och konserten börjar om fyra timmar och om jag känner dig rätt så vill du ha något att äta och efter som du är ett sånt matvrak så tar det ju en timme för dig plus att vi behöver åka en timme innan och då åter står två timmar till kläder, smik och sånt, så gnäll inte utan var tacksam. Hjälp hade jag sovit så länge.

-Oj, tack för att du väckte mig. Men vad är det som doftar? Det luktade väldigt gott.

-Nej, säg inte att du har gjort pankakor! Ropade jag förvånat men glatt.

- Helvete vid kukensvrede! Ropade hon rakt ut och sprang till köket igen.(ursäkta språket men är man arg så är man...) Jag skrattade till lite åt hennes glömskhet. Tur att man inte har det som ämne, hon skulle ju ha ett stort F. Fast jag kanske inte var så begåvad jag heller... Jag gick ur sängen och drog på mig mysnyxor och en hoodie. Jag gick till köket, där stod Amy och stekte för fullt. Till min lycka stod det redan ett antal på bordet. Gud så hungrig jag var. Jag har inte ätit på säkert 15 timmar, minst! Jag satte mig hugrigt ner och tog fär mig åt pankakorna.

- Ta det lite lugnt jag vill också ha, sa Amy och skrattade lite åt min glupskhet.

- Va? har inte du redan ätit frukost? Sa jag med mat i munnen. Hon tittade äcklat på mig men svarade sen.

- Jo, men skulle bli glad om jag fick lite lunch också. Jag nickade men åter gick sedan till pankakorna. Stackars Amy stod säkert i en halv timme och bara stekte mer och mer. Tillslut var jag mätt, eller nästan i alla fall. Fast jag var ju aldrig mätt på något sätt. Jag tackade för maten och gick ut ur rummet men precis när jag var på tröskeln så sa hon.

- Stopp, stopp, stopp, jag lagar mat du diskar. Jag suckade men gjorde som hon sa. Min ögon blev stora när jag tittade på det stökiga köket. Det var ju nästan värre än när min pappa hade varit i köket och då var det illa! Så klart så saknade rummet diskmaskin så jag fick ställa mig och handdiska allt.

 

När jag var klar efter en timme så skyndade jag mig till dushen innan Amy kom på några fler arbetsuppgifter som jag skulle göra. Jag kände hur det varma vattnet slog mot min kropp, jag njöt. Detta var livet. Jag började nynna på Little things och kom o tänka på Niall. Vi hade haft en sms och skype kontakt under tiden. Vi hade pratat om hur det skulle bli när vi kom till London. Jag saknade honom värkligen och konstigast av allt så saknade jag hans läppar mot mina. Oh nu låter jag som om vi var ihop, fast det kan man ju inte säga att vi var direkt. Han hade gett mig en saning eller konka kyss och råkat säga att han gillar mig och jag hade sagt det samma visserligen på sms men ändå. Jag hade saknat honom så sjukt mycket den här månaden. Jag väcktes ur mina drömmar av en knackning på dörren.

- Olivia vi åker om en halvtimme. Jag fick lite halft panik och stänge av vattnet, virade in håret och min kropp i var sin handduk och gick sedan ut. Jag satte på mina turkosa chinos, ett oranget linne som matchade mitt hår och mina converse. Över linnet så drog jag på mig min gråa hoodie. Jag visste att det skulle bli varmt i lokalen men det var ju trot allt vinter så det var kallt ute.

När jag satt på lite smink och satt på mig mina glasögon så satte jag på en grå svart randig mössa. Amy var klädd i ett par tighta jeans, ett turkost linnen och en svart kofta på det. Jag visste att hon inte skulle ta av sin kofta efter som hon hade en smått missfärging efter alla sprutor. Just det, det påminnde mig om att jag skulle påminnan henne att ta en innan konserten.

- Amy glöm inte sprutan, sa jag när hon kom ut med sina skor i handen.

- Men jag tar den när jag kommer hem.

- Nej då kommer du glömma det ta den nu!

- Men jag vill inte, sa hon och tittade ner i marken. Jag förstod att hon hade det jobbigt men hon måste ta den annars så. Jag ville inte tänk på vad som kunde hända annars.

- Amy kom igen, jag kan ta den på dig om du vill?

- Okay då, sa hon och gick in till hennes säng för att hämta den. Hon gav den till mig och tog av sig linnet. Jag stod bakom henne.

- Vilken arm? Hon brukade byta ibland så man fick alltid fråga.

- Vänster tack, sa hon. Jag visste att hon inte var spruträdd, men hon gillade det inte. Fast vem gillar att ta sprutor? Jag stack in den och hon ryckte till lite. Jag sprutade in inehållet och drog sedan ut den försiktigt. Hon log tacksamt mot mig.

- wow Olivia var har du lät dig att ta sprutor så bra? 

- Jo du vet timmy är ju hyperalegisk mot nötter och du vet hur jag är med nötter så det har hänt att han har fått någon reaktion någon gång då och då, men efter som mamma är spruträdd så är det alltid jag som får ta den på honom. Hon nickade förståeende. 

Vi gick ut och ställde oss och väntade på taxin som Amy hade beställt.

 

Vi satt i sminkrummet och jag hade precis bytt om. Vi satt och väntade på att Lou skulle komma och fixa våra hår. Tillslut så kom hon.

- sorry I'm late but Lux was anrgy and sad, by the way can you take care of her for a while so I take care of your hairs? Jag nickade och gick fram till Lux. Hon var så söt, jag hoppas att jag får en sådan här liten goding någon vacker dag, tänkte jag och log lite. Hoppas att det blir Olivia...

---

Ett litet kapitel utan hanlig är resulataet utav noll insperation hehe. Men det är alltid något hoppas att ni gillade det! Ledsen för grammatik och stav fel men orkar inte gå igenom...;) 

 

En månad senare....

 

Jag och Amy satt på flyget till London. Jag kunde inte fatta att vi faktiskt skulle gå på deras konsert! Vi skulle få se dem live OCH träffa dem! Igen... Jag log och småskrattade väldigt tyst för mig själv. Åh! Vad jag och Amy skulle ha kul! Jag sneglade på henne. Hon låg och sov med en tidning över bröstet. Jag lutade mig mot hennes axel och efter bara några minuter så sov jag också.

 

~

 

- Olivia!! Vakna! Vi har landat!! Jag öppnade ögonen och tittade ny vaket omkring mig. Jag såg stolar och väskor och folk. Jag märkte att vi också kanske skulle stiga av så jag packade ihop mina saker och mosade ner i handbagaget. Jag ställde mig och och vi tryckte oss ut mot utgången. När jag väl var där så la jag ena handen på ena höften och sen andra hållde jag upp i luften samtidigt som jag ropade:

- HELLO ENGLAND! Jag såg några som slängde några undrande blickar men jag brydde mig inte för jag skulle se one direction live! Och träffa Niall! Jag var så nervös för träffen! Jag vaknade upp ur mina tankar när några flygvärdinnor säger till mig att jag måste gå ner för trappan. Jag kollar ner och märker att jag har stått där hela tiden. Jag kände hur mina kinder började ändra färg. Jag kollar ner och ser Amy halv ligga på marken och garva ihjäl. Och det hjälpte ju inte precis situationen... Men strunt samma! Jag var glad nu och det fick ingen ändra på! Eller rättare sagt, ingen kunde ändra på det!

 

-Taxi!! TAXI! Hade vi skrikit i ungefär en kvart utan resultat. Till slut så stannade en taxi och jag och Amy hoppade in snabbt, ifall någon skulle på något sätt hinna före...? Jag sa adressen som jag kollat upp innan vi hade stugit på flyget. Och efter ungefär 20 minuter var vi där, jag minns att det hade stått att ddet bara skulle ta 10 minuter men... Vad hade jag att klaga på? Vi steg ur och jag betale, vi såg hur taxin åkte iväg mot hållet vi kommit ifrån.

- Okej, du kan vägen, du leder! Sa Amy efter en liten stund.

- Okej, då ska vi se här... Vi ska gå framåt och sen svänga in till vänster sen så ska vi se en blinkande skylt och där är hotellet! Svarade jag självsäkert. Vi började gå och svängde sedan vänster.

-Jag ser ingen skylt Olivia... Sa sedan Amy efter att vi stått stilla och tittat oss omkring.

- Är du säker på att detta är rätt väg? Fortsatte hon sedan.

- Jag vet inte, jag kollar mobilen.. Svarade jag osäkert. Jag fiskade upp den ur fickan och kollade igen.

- HELVETE! Jag sa fel adress till taxi chaffören!

- Amen vad i helvete Olivia!! sa hon och slog sig i pannan. Efter att vi lugnat ner oss en aning så ringde vi efter en taxi. Vi satte oss på vårat bagage och väntade. Och efter ungefär en kvart så var den här. Vi gick in snabbt och denna gången sa Amy vart vi skulle, inte för att hon hade så mycket bättre lokalsinne.. Men men.. Taxin började rulla och jag lutade mig mot fönstret.

 

Jag satt och fipplade med mobilen. Kollade twitter och sådär. Jag sankade Olivia, vi hade hållt kontakten ganska bra men det känndes som om vi aldrig skulle träffas igen. Det var synd för jag hade verkligen fått känslor för denna tjej trotts att jag bara sovit hos henne en natt. Undra vad hon gör just nu. Antagligen föbereder julen. Just det, det var ju snart jul. Jag ville åka hem till Irland men vi skulle ju ha våran konsert och sedan skulle vi jobba efter som vi hade planerat två album 2013 så var det redan inspelningarna i gång. Efter som klockan hade börjat bli ganska mycket så gick jag och gjorde mig iordning för vi skulle upp tidigt dagen där på för att checka ljudet och sånt.

Att Olivia aldrig kunde hitta något! Nej okej, det var kanske att ta i lite men. Okej det var första gången vi var i London, själva. Vad i hela friden tänkte vi på!? Jag började plötsligt skratta åt saken. Här satt vi i en taxi utan att veta var vi egentligen skulle efter att ha gått vilse. Jag såg hur Olivia tittade på mig konstigt, men det fick mig bara att skratta ännu mer! Då släppte det för henne också. Vi satt i baksätet i taxin och skrattade så vi grät! Det är det som är så bra med oss, vi bara skrattar åt allt! Efter ungefär fem minuter så lugnade det ändå ner sig och vi satte oss upp igen. Vi pratate om konserten och hur det skulle bli att träffa dem igen. Även fast det har vart vårat typ ända samtalsämnet vi pratat så tröttnade vi inte på det! Vi kom alltid på nya saker att fantisera om liksom! Och efter ännu en liten stund så var vi framme där vi skulle varit från början. Vi hoppade ur taxin och tog våra väskor medan vi började gå. Tillslut så såg vi skylten vi båda tittade på varandra och nästan sprang till hotellet. Vi gick in och en doft av kaffe var spridet i rummet. Vi checkade in och gick för att leta reda på våra rum. Efter mycket skratt och felspringande så hittade vi äntligen rum 46. Jag stoppade in nyckelkortet och gick in. Det lucktade nytvättat och jag njöt av att dra in doften av frihet. Jag slängde väskorna vid hallen och sprang in för att paxa säng. Men Olivia var lika snabb. Så såklart så tog vi samma säng, vi brottades och hopaade i sängen tills vi plötsligt hörde ett knak. Vi båda slutade tvärt och tittade på varandra. Sen brast vi ut i ett mega gapflabb! Vi hade knäckt en bräda under sängen! Och det var tyvärr inte första gången... Vi skrattade tills vi grät! Sen slutade det med att Olivia fick sova där och jag tog den "hela" sängen. Jag låg en stund och bara njöt av allt. Men tillslut så somnade jag, med kläder och allt. Jag drömde om konserten, som skulle vara imorgon kväll. Jag var sjukt taggad!